Herr talman! Jag kan bara konstatera att vad Johan Löfstrand säger är att den här utvärderingen var meningslös redan från början eftersom det var så kort tid - ännu ett exempel, alltså, på alla de meningslösa beslut som regeringen fattar. Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Fortfarande vill jag återkomma till det Jan Ertsborn tog upp, de positiva effekterna. Jag tycker inte att Johan Löfstrand har kunnat presentera en enda riktigt hållbar positiv effekt. Vad han säger är att bankerna numera ägnar sig åt regelbunden kredituppföljning. Det har bankerna gjort sedan bankkrisen, vill jag påstå. Man lärde sig oerhört mycket då när de flesta banker höll på att gå i konkurs, framför allt de statliga. Man lärde sig att man måste göra på ett annat sätt. Det är oförskämt mot bankerna att säga att de inte tar hänsyn till möjligheten att få betalt utan bara till säkerheterna. Säkerheterna kommer alltid i andra hand; så mycket kontakt har jag med bankerna.
Vi kan konstatera att detta har väldigt få positiva effekter men väldigt många dåliga. Det kan inte finnas någon rimlig förklaring till att det skulle vara positivt när man inte kan disponera över sin egendom som säkerhet. Jag tror inte att någon villaägare skulle tycka att det var positivt om vi sade att man bara fick belåna till hälften. Det kanske kommer ett sådant förslag eftersom man är orolig för fastighetspriserna, men det är ologiskt att det skulle vara till gagn för företagen om de inte fick disponera sin egendom som säkerhet. Det är helt ologiskt, tycker jag, att resonera på det sättet.