Herr talman! Hur kan det komma sig att det bara är i Sverige man behöver den här typen av förmånsrättsordning?
När det gäller företagen i Norrlands inland har fastigheten vid en konkurs i stort sett noll värde. Inventarierna har inte heller särskilt stort värde. Hur skulle de kunna ha nytta av den här typen av förmånsrätt?
Det framgår av all statistik att utlåningen från banker är större än någonsin. Det har aldrig lånats ut så mycket pengar till företag som just nu.
När det gäller personlig borgen har det varit vanligt de senaste 20-30 åren att aktiebolagsdelägare är tvingade att gå in med personlig borgen för privata tillgångar.
Den största andelen företag i glesbygderna är ju handelsbolag och enskild firma. Där är situationen helt annorlunda. Där ansvarar man fullt ut med hela den privata ekonomin.
Det är bankerna som är de stora lobbyisterna som vill återgå till det gamla. Det blir lite knepigt när man samtidigt utmålar dem som de stora vinnarna och att det är de som har vunnit på detta. Varför ska de agera om de utmålas som de stora vinnarna i det nya systemet? Det var ju Bankföreningen som började dra i gång hela den här diskussionen.
Jag skulle vilja ha en liten diskussion om tillgångarna i glesbygdsföretagen.
Småkoms viktigaste krav är inte en återgång. Småkoms viktigaste krav är att se till att det finns kreditgarantier. Jag har suttit med Ronny Svensson och diskuterat detta. Du kan plocka fram det. Vi diskuterade det i P 1-morgon. Det var den absolut viktigaste frågan. Det är där proppen sitter, inte i en återgång till hundra procent till förmånsrätten.