Herr talman! Det är alltid en mängd företagare som får sina krediter omprövade varje år. Det tillhör sakens natur. Att det har stigit till 8 % kan kopplas till den här reformen.
Då det gäller fler aktörer är det klart att jag syftar på att man inte bara kan lägga det fulla ansvaret på företagaren. Om banken är med i det hela är man faktiskt två - då är man inte ensam. Men om man bara ska ställa kraven på företagaren, att först ska han borga med det han köper och gardera sig för tillgångarna i företaget och sedan ska han dessutom borga med privat borgen, med hus och hem, tycker jag att det egentligen bara finns en stor risktagare, och det är företagaren själv.
Jag vill också återknyta till den utredning som fanns på 90-talet om förmånsrättsreglerna. Det var befogat då, därför att det var ett annat klimat. Det lånades pengar på dåligt undersökta säkerheter. Men det är inte det läget i dag, så därför tycker inte jag att man kan hänvisa till den utredningen, som de flesta var överens om, som Johan tidigare sade. Det var ett helt annat klimat då. Det fungerar till väldigt stor del, vill jag hävda, åtminstone där det finns lokala bankkontor, där det finns en dialog. Man har en väldigt god personkännedom, och man följer kontinuerligt företagens lönsamhetsutveckling.
Det som alltid är problem är när det blir stora koncentrationer - av vad det än månde vara - och långa avstånd mellan dem som fattar beslut, dem som är kreditgivare och dem som är kredittagare. Då kommer alltid den enskilde i kläm. Det är det som är på väg nu. Man har alltså ett ovanifrånperspektiv i den här reformen som inte är anpassat till de små enheterna ute i landet. I samma takt har också bankerna dragit in beslutanderätten från de lokala kontoren på vissa ställen. Det är en otroligt olycklig utveckling i vårt land just nu när det gäller kreditförsörjningen.