Herr talman! Det är en segsliten fråga, detta med förmånsrättsordningen vid konkurs. Jag satt i Förmånsrättskommittén en gång i tiden och hade ett ganska stort samarbete med Stig Rindborg, moderat, och Bengt Harding Olson, folkpartist. Rolf Åbjörnsson satt inte i utredningen, men jag hade ändå ett bra samarbete med honom. Vi var väldigt eniga. Vi kom fram till paketlösningen att ta bort det så kallade skatteprivilegiet och sänka förmånsrätten för bankerna till 50 %.
Det var inte så, som Yvonne Andersson säger, att förmånsrätten för skatter och avgifter ledde till fler konkurser. Den ledde snarare till att konkurserna blev betydligt större. Dåvarande skattemyndigheten hade inget intresse av att i förväg gå in och kontrollera hur mycket skulder företagen hade. De agerade alldeles för saktfärdigt, helt enkelt.
Den nya lag som kom, med de förändringar som gjordes, gjorde faktiskt att Skatteverket gick in tidigare. De begärde till och med ett antal tjänster och mer pengar för att gå in och fixa till det här. Verkligheten är alltså precis tvärtom mot den som Yvonne Andersson försöker beskriva. Denna förmånsrätt har gjort att både banker och skatteverk går in på ett tidigare stadium för att minska den förlustmassa som finns i företagen. Det är också definitivt ett av de viktigaste motiven till förändringen.
Jag har här en liten artikel av Guy Lofalk, som rekonstruerar krisbolag och bland annat var med och rekonstruerade Klippan. Han säger att många företag sätts i konkurs i onödan, men han hyllar den nya lagen. Dessutom har statens roll som prioriterad fordringsägare tagits bort och bankens förtur försämrats, säger han. Naturligtvis har också förändringarna i lönegarantin gjort att man har lyckats. Man räddade 600 arbetstillfällen med hjälp av den här nya lagen.
Bertil Kjellberg sade någonting som var ganska intressant, nämligen att staten bara går in och ställer till problem, och sedan ska man lösa det med bidrag. Då ska jag läsa ett utdrag ur en reservation till ett betänkande som vi har voterat här i dag, faktiskt. Det handlar om kreditgarantiföreningar:
"Enligt vår uppfattning är kapitalförsörjning ett särskilt stort problem i glesbygden, där låga fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet för t.ex. en företagare som har behov av att låna pengar till en investering. Trots att problemen har varit uppenbara under flera år har regeringen inte vidtagit adekvata åtgärder."
Det kan jag hålla med om. Där har vi ett problem. Men ni säger faktiskt detta: brist på realvärden.
Hur skulle en återgång till 100 % förbättra de här realvärdena? Jag menar att den byggnad som ett företag bygger ute i obygden är värd noll i en konkurs. Sedan kan ni ha 100 % av de noll kronorna, det blir inte ett dugg mer än om ni går ned till 2 %. Ni måste förstå att det är realvärdena i fastigheterna som är det intressanta. Sedan kan det finnas lager, det kan finnas maskiner och inventarier. Men även maskiner och inventarier i ett företag har ett väldigt lågt värde.
Sedan har vi ITPS som tvingas, ska jag säga, göra en utvärdering efter ett halvår. Jag har hört mycket kritik riktas mot den utredningen. Jag har hört att den saknar all vetenskaplig grund, en av de sämsta man har läst. Yttrandet kom från Yvonne Andersson, Kristdemokraterna. Hon sågade den utredningen längs fotknölarna på ett möte på departementet i höstas.
Bertil Kjellberg var med och Jan Ertsborn var med. Då är det märkligt att Bertil Kjellberg står här och klagar på att han måste fråga ministern om saker. Han var ju inkallad och var med på departementets diskussion om ny insolvensrättslig lagstiftning. Han fick på ett tidigt stadium ha synpunkter. Det är lite oärligt, tycker jag. Han vet samtidigt att man gör detta med en viss förtur men att de personella resurserna inte räcker. Man kan inte mer än jobba de timmar som finns på dygnet.
Men det underbaraste med den här reservationen, och egentligen med hela agerandet från de borgerliga och Miljöpartiet, är att man gör Företagarförbundet till sanningssägare i denna fråga. Jag tycker att det är helt underbart. Jag har kallat dem företagarnas kpmlr. Eftersom kpmlr inte finns längre utan heter kommunistiska partiet blir det på något sätt svårare att kalla dem för det så jag får väl hitta en ny beskrivning på dem nu.
Jag har betydligt större förtroende för Företagarna i den här frågan. Ni får förlåta mig, men jag har det. Jag tycker att det är en mer seriös organisation.
Sedan har jag exakt samma erfarenhet när det gäller småföretag som Johan Löfstrand. Det har jag också sagt här tidigare. Jag biträdde alltså två företag i samband med anskaffande av en fastighet för 425 000 kr i Lugnås utanför Mariestad. Ett nystartat företag med persienntillverkning och ett annat företag i vitvarubranschen, som hade visat svarta siffror i 40 år, ska låna 425 000 kr tillsammans för att köpa en fastighet att bedriva sina verksamheter i. De får nej på banken. Detta var innan den nya förmånsrättsordningen. Bankens bedömning var nej. Där fanns varulager och det ena med det andra. Vi hade 100 % i förmånsrätt, men nej, de fick inte låna.
Bankerna har stramat upp för att över huvud taget inte råka ut för de kreditförluster som de åkte på i början av 90-talet. Det har ingenting med den förändrade förmånsrättsordningen att göra.
Jag var på P 1-morgon och hade en debatt med Ronny Svensson från Småkom, som också är citerad tidigare. Då hade man lyckats skrapa fram en företagare från Västerbotten. Vad var problemet för den företagaren? Jo, han skulle investera 2 miljoner i en ny maskin. Det var inom snickeribranschen. Hade han fått pengarna? Vilket var problemet? Jo, kredithanteringen hade tagit en eller två månader längre tid. Men fick han lånet? Ja.
När man ska debattera förmånsrätten är det enda man kan komma fram med en företagare som har fått sin kreditbedömning förlängd med en eller två månader.
Det är den verklighet jag har träffat på. När jag frågar om jag kan få se balans- och resultaträkningar på de företag som har fått det försämrat, får jag det? Nej. Aldrig några konkreta exempel någon gång.
Jag var i Dalarna. Där var en företagare som drev ett mycket framgångsrikt och bra företag. Han bara hasplade ur sig om detta. Det är någonting man lär sig, att man ska klaga på förmånsrättsordningen. Då ställde jag några följdfrågor. Sedan var det ingen diskussion längre.
Vissa frågor blir en form av mantra. Man tror att det ska lösa problemen. Men har ni läst ITPS rapport? Ja, det har ni gjort. Det var ett uppdrag som ITPS har lagt ut på Silver, som har kommit med denna rapport. Sedan säger ITPS rakt ut: Men en återgång kommer troligen inte att ändra någonting, för bankerna har sina principer nu och de kommer att ligga fast.
Jan Ertsborn och jag kommer inte till samma slutsats, ändå tycker jag att hans inlägg var väldigt bra och balanserat. Men han säger också att ska man göra en återgång kommer det säkert inte att innebära någon förändring de närmaste åren. Jag är fullkomligt övertygad om att det inte kommer att bli någon förändring alls om man återgår till hundra procent.
Endast Sverige svenska krusbär har. Varför funkar detta i alla andra länder utan förmånsrätt men inte i Sverige? Sverige är det enda landet. Och så säger ni: Det blir så långt avstånd mellan bankerna och huvudkontoret. Denna reform har gjort att det blir ett större avstånd. Det har ingenting med det att göra.
Däremot finns det en bank som går in i Sverige och som är van att agera på den här marknaden utan förmånsrätt. Danske Bank har köpt upp banker i Sverige och agerar ganska ordentligt. Den informationen har jag från Småkom, Ronny Svensson. De är mycket lätta att ha att göra med. De har denna tradition. Det kanske är så att det svenska banksystemet ska lära sig av de banker som kan hantera frågorna utan att leva i en förmånsrättsordning som vi har haft tidigare.
I Norrbotten och Västerbotten vet jag att det rullar på ganska ordentligt när det gäller småföretag. Det är till och med fråga om överhettning i Norrbotten. Det beror på Ikea, på gruvnäring och så vidare. Det är alltså andra saker som styr vad som händer. De som tror att det är förmånsrättsordningen som styr utvecklingen av småföretagen, välkomna till verkligheten! Gå in och studera vad det är som verkligen styr vad som sker.
Det är underbart att se Miljöpartiets agerande här. De vill behålla lex Uggla-problematiken, alltså att man ska förmögenhetsbeskatta företagskapital. Då sitter de som fågelholkar och bryr sig inte. Men när det gäller en sådan här liten reform som absolut inte har med verkligheten att göra kämpar de som galningar. Det ska bli väldigt intressant att fråga Miljöpartiets representant i en senare replik vad det finns för konsekvens i agerandet.
Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.