Herr talman! En av de absolut viktigaste delarna i reformen är att vi, tror jag, i det moderna samhälle vi lever måste förändra synen på kreditgivning och kredituppföljning. Jag tror att kredituppföljning är någonting som måste bli viktigare. Ett av skälen till att man har gjort den här stora reformen är att man vill att banker, men även staten, ska ta ett större ansvar vid kredituppföljning. Det betyder att man som bank eller som annan fordringsägare tar ett större ansvar, kanske tidigare ringer i varningsklockan och säger att ett företag måste vidta ett antal åtgärder, för annars kommer det att gå i konkurs.
Det är ett av de stora skälen till att man senare - inte nu, efter ett halvår - kanske kommer att kunna se ett större antal företagsrekonstruktioner. Vi får mer aktiva borgenärer, som ringer i alarmklockan och säger att man måste göra någonting. Jag tror att det är en av de stora delar som vi nu kommer att förlora, för nu kommer bankernas incitament att göra en sådan här kredituppföljning att minska.
Jag håller med dig, Jan Ertsborn. Jag vet att banker i många fall har förlorat väldigt mycket pengar, så det är inte det jag menar. Men i och med att man återställer förmånsrätten till 100 % minskar bankernas incitament att vara en aktiv del i den verksamhet som företaget bedriver. Jag tycker att alla aktörer som har fört in kapital i ett bolag, oavsett om det är aktieägare eller om kapital har förts in på annat sätt, ska vara en aktiv del i bolaget och ringa i varningsklockan de gånger bolaget börjar få ekonomiska problem.