Herr talman! Ulla Andersson pekar på en enda viktig fråga, nämligen demografin. Den säger oerhört mycket om de svenska utmaningarna just nu. Demografin visar att fler människor lever allt längre. Det är den demografiska utvecklingen som gör att fler människor måste arbeta för att försörja människor som lever allt längre.
I grund och botten är det en fantastisk utveckling, men den riskerar att inte alls bli lika bra för människor som lever längre om vi inte samtidigt har välfärdsresurser. Om man inte ser sambanden med att fler måste jobba, fler måste jobba längre, fler måste komma in på arbetsmarknaden, då finns det inga skatteintäkter till att försörja de människor som inte längre kan arbeta. Det är dessa fundamentala ekonomiska samband som jag tycker att ni, Ulla Andersson, systematiskt bortser från.
Ingenting är, med all respekt, enklare än att föreslå angelägna utgifter. Behoven är oändliga. Resurserna är begränsade. Om vi inte arbetar in pengarna finns det inga pengar att fördela. Om inte människor väljer att gå till jobbet, om inte företagen är framgångsrika, om vi inte säljer på världsmarknaden, då finns det inget välstånd att fördela.
Det har vi vetat hur länge som helst. Vi begick misstaget på 90-talet när vi trodde att vi kunde fördela pengar som ännu inte fanns. Vi repade oss men inte i första hand på grund av Vänsterpartiet. Jag tror att det vore meningsfullt om även Vänsterpartiet förstod att om vi lever längre måste fler arbeta så att vi kan försörja varandra.
(Applåder)