Herr talman! När en vänsterpartist anklagar mig för ineffektiv ekonomisk politik är det en komplimang.
Ulla Andersson gör och har länge gjort ett misstag i sin retorik. Bara för att man inte höjer ett anslag innebär det inte en besparing. Om Ulla Andersson lägger fram en budget och jag lägger fram en budget där jag lånar 90 miljarder extra och lägger dem på till exempel skolan innebär Ulla Anderssons budget med Ulla Anderssons logik en besparing med samma summa. Bara för att man inte höjer innebär det inte att man sparar.
Vi måste utgå från verkligheten när vi lägger fram våra förslag. Vi borde åtminstone utgå från verkligheten när vi utformar vår politik, och det tänker jag och Centerpartiet fortsätta att göra.
Vi sparar inte. Det vi däremot gör är att säga nej till vänsterpartiernas massiva skattehöjningar på jobb och företagande. Det innebär att man år ett har lite mindre pengar att spendera. Så är det. Men långsiktigt är det viktigaste för barnen, skolan, omsorgen och de välfärdsverksamheter som vi håller så högt att fler betalar primärt kommunal- och landstingsskatt, att fler går till jobbet.
Det absolut viktigaste för att kunna satsa på de skolgårdar som nu får en speciell satsning på ett antal miljoner är att skattebetalarna i kommunerna blir så många som möjligt och att antalet arbetade timmar blir så stort som möjligt.
Det är Sveriges jobbskaparbudget, den budget jag lägger på riksdagens bord, som långsiktigt säkrar välfärden.
Ingen misstror Vänsterpartiets förmåga att höja skatterna på allt och sedan strössla ut pengarna genom bidrag till höger och vänster. Det är dock en kortsiktig politik, för det innebär att färre går till jobbet. Enligt Konjunkturinstitutet blir det 21 000 färre jobb med den budget som Vänsterpartiet står bakom. Då blir det ingen välfärd.