Herr talman! Jag ska börja med att instämma i en del av det som Ulf Kristersson anför. Det finns en hel del där som är rätt och riktigt. Jag tycker också om den ambition till gemensamt ansvarstagande som Ulf Kristersson gav uttryck för. Jag tror att Sverige behöver mer av samverkan och samarbete i en orolig värld. Det är rätt inriktning, och det är också den inställning som regeringen har till vår politiska situation i Sverige.
Samtidigt får man konstatera att när Moderaterna nu presenterar sin ekonomiska politik finns redan mycket av facit på vad som händer om man gör som de föreslår. Det är nämligen den politik som har genomförts under åtta år, med stora skattesänkningar och ökade klyftor, och den har också lett till större underskott i de offentliga finanserna.
Nytänkandet denna gång består egentligen i att man har döpt om flaggskeppet jobbskatteavdrag. Det har fått ett nytt namn men har i praktiken samma inriktning: Den som tjänar mest får också mest i skattesänkning.
Detta ska finansieras, som Ulf Kristersson var inne på, och det gör Moderaterna också - med nedskärningar. Det blir inga höjda lärarlöner. Det är inte alla bostadssatsningar som behövs för att bostadsbristen är stor. Väldigt mycket av de framtidsinvesteringar som Sverige behöver skjuts på framtiden med Moderaternas politik för att skattesänkningarna alltid måste gå först. Varför är det så lite av omprövning i Moderaternas ekonomiska politik?