Herr talman! Den budget som Vänsterpartiet har bidragit till att ta fram sätter nog nytt svenskt rekord i små potter som ska gå till olika behjärtansvärda ändamål. När pengarna slås ut på landets alla kommuner och landsting blir det väldigt lite pengar. Fördelar man 50 miljoner till skolgårdar och andra små potter på 280 kommuner och 27 landsting blir det inte mycket pengar.
Dessutom innebär det ett enormt resursslöseri, för på båda sidor om dessa små potter sitter det statliga och kommunala tjänstemän som ska söka dessa pengar. Många små kommuner runt om i landet har inte heller de administrativa resurser som behövs för att söka dessa pengar. Det är ett ineffektivt sätt att jobba som inte gynnar barnen i förskolan eller de äldre på äldreboendet.
Det kommunerna behöver är långsiktiga resurser så att de kan planera och göra de anställningar och investeringar som behövs. Det finns ingen genväg. Det handlar om att kratta manegen så att kommunerna får mer pengar i skatteintäkter genom att fler jobbar. Då kan de planera eftersom det finns en långsiktighet i det. Människor som går till jobbet och betalar skatt i en kommun kommer troligtvis att göra det också nästa år.
Den säkerheten finns absolut inte i de tidsbegränsade små duttposter som Ulla Andersson refererar till.
Vi gör inte det enkla, utan vi gör det svåra. Vi gör det svåra för att det är rätt. Det svåra är att kratta manegen så att jobben växer fram av sig själva i små och växande företag. Därför lägger vi fram Sveriges jobbskaparbudget.