Herr talman! Jag skulle vilja ge en eloge till Liberalerna, eftersom ni är det borgerliga parti som står upp för att ni tycker att de ekonomiska skillnaderna ska öka. De andra försöker dölja det i sin retorik, men ni står verkligen upp för det. Det tycker jag att ni ska ha en eloge för.
Men det innebär också att ni avvisar den ekonomiska forskningen, som är rätt entydig: Jämlika länder utvecklas bättre och mår bättre. Det är också det som har varit den framgång som vi har haft i detta välfärdsland. I andra länder har man valt den modell som Liberalerna efterfrågar, det vill säga man har väldigt mycket låglönejobb. Vi har sett ganska många och omfattande intervjuer och reportageserier från andra länder där man intervjuar människor som har både två och tre jobb men som ändå har ont i magen varje dag därför att de inte klarar av sin ekonomi.
Jag har själv haft sådana låglönejobb, och jag kan säga: Det känns så gott som varje dag. Man går med klumpen i magen och undrar hur det ska gå. Därtill kan vi lägga hur det faktiskt ser ut på svensk arbetsmarknad: 69 procent av de anställda i detaljhandeln har deltidsjobb, 58 procent av dem i vård och omsorg har deltidsjobb, 58 procent av dem som har sociala tjänster som hemtjänst och annat har deltidsjobb och 53 procent av dem inom hotell och restaurang har deltidsjobb. Då förstår vi alla - i alla fall borde vi göra det - att det blir otroligt tufft ekonomiskt, men också i fråga om makt och inflytande och facklig organisering, med det ni föreslår. Det är en helt annan modell.
Det är väldigt lätt att stå där och själv ha god inkomst, som Svenskt Näringslivs företrädare, och föreslå lägre löner. Jag skulle vilja säga: Pröva på att leva på de lönerna själv! Och titta på vad som händer med den ekonomiska utvecklingen i ett land där man faktiskt gör så! Det blir inte precis bättre utan snarare tvärtom, samtidigt som otryggheten ökar och utvecklingen avvecklas.