Herr talman! Det är inte så som Ulf Kristersson beskriver det, att vi tror att den som är lägst utbildad helt plötsligt kan bli högst utbildad. Men vi tror att alla människor har möjlighet att ta ytterligare ett steg, och sedan ytterligare ett och ytterligare ett. Den som har en högskoleutbildning kan toppa den senare i livet. Den som bara har grundskola ska också få läsa in gymnasiet. Det är det grundläggande för att ha ett kunskapslyft över hela det svenska samhället, för alla grupper.
Ni lämnar efter er ett rekryteringsgap. Väldigt många jobb växer fram, men det finns inte personal som kan ta dem, för vi har slarvat med utbildningen i Sverige. Vi har inte dimensionerat utbildningar på ett sådant sätt att vi nu kan täcka de behov som finns på många områden. Det är en stor skuld som Kristersson lämnar efter sig.
Sedan berömmer han sig för sin stramhet i socialförsäkringarna, med utförsäkringar och liknande. Men samtidigt låg just de kostnadsökningar som Kristersson nu lyfter fram på de områden där han själv var ansvarig. Du, Ulf Kristersson, var inne på detta i ditt anförande. Det var ödmjukt och bra. Men det handlar om 17 miljarder för assistans och sjukförsäkring under den period som du var ansvarig för dessa frågor.
Nu säger du bara: Nu får regeringen ta hand om det här! Det är naturligtvis riktigt. Det får regeringen göra, och det är ett arbete som man har påbörjat. Det kommer att vara långsiktigt väldigt viktigt för Sverige. Men vi bygger det inte på utförsäkringsidén. Vi bygger det på idéer om jämställdhet, eftersom det är så många kvinnor som far illa på arbetsmarknaden, om arbetsmiljö, som egentligen är precis samma sak, och om att förstärka insatserna i vård och omsorg inte minst när det gäller psykiska åkommor, eftersom det är en så stor del av sjukskrivningarna som beror på just detta. Men varför försatte du chansen att under de fyra åren göra insatser som faktiskt fungerar?