Herr talman! Jag konstaterar att av de jobbprognoser som med stort nit förut har utförts av de borgerliga, och då inte minst Anders Borg, har väldigt lite sedan visat sig stämma i praktiken.
Man kan naturligtvis leva i en prognosvärld. Det gör många på Finansdepartementet. Det är inte helt oväsentligt. Men det är inte svaret på alla frågor. De tar inte in allt. Det är helt uppenbart att man misslyckats med detta gång på gång. Nu ställer man återigen sin förhoppning till mycket stora effekter av sina stora skattesänkningar. Den kommer inte att infrias den här gången heller.
Det är förstås på det sättet att skattehöjningar kan påverka människor och ekonomin på ett sådant sätt att just själva höjningen påverkar människor så att de blir mindre intresserade av det ena eller det andra. Men vi får också in skatteinkomster som vi använder till viktiga investeringar.
Man glömmer bort den delen och vad det innebär när vi bygger bostäder så att människor får jobb när de byggs och också kan flytta dit där jobben finns. Vi investerar i utbildning som gör att rekryteringsgapet sluts så att man kan få de anställda man vill ha så att företaget kan utvecklas och man kan ta in en order till.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2016 - Rambeslutet
Om man inte glömmer bort den delen av kalkylen blir det inte mycket kvar av gnället om att vi har en jobbpolitik som skulle vara för dålig. I slutänden spelar det inte så stor roll vilka prognoser man har gjort. I slutänden är det verkligheten som man utvärderas mot.
När ni utvärderades i valet senast var det inte något som var till er fördel. Det hängde förstås ihop med att Anders Borgs prognoser alltid såg förskräckligt bra ut men att verkligheten aldrig svarade upp mot dem.
(Applåder)