Herr talman! Sverige har haft en historiskt väl utvecklad framgång. Vi har under vår moderna historia tagit emot väldigt många människor som har tvingats hit på grund av krig, förtryck och diktaturer. Samtidigt har vi byggt en väl fungerande välfärdsstat.
På 1950-talet tog vi emot flyende balter, samtidigt som vi införde en allmän sjukförsäkring. På 1970-talet tog vi emot många som kom från Chile, samtidigt som vi införde en bra fungerande föräldraförsäkring. På 1970- och 1980-talen tog vi emot många från Sydamerika, Iran med flera länder, samtidigt som vi byggde ut äldreomsorg, förskolor och fritidshem. Vi satsade alltså på välfärden samtidigt som vi tog emot väldigt många människor som sökte sig till vårt land.
Skillnaden den här gången är att vi får ta emot fler och att det kommer att skapa tryck på de system som vi har. Men det är också en stor möjlighet för vårt land när människor kommer hit och vill arbeta och göra rätt för sig. Den stora skillnaden handlar nog egentligen om att vi är rikare nu än då vi byggde vår välfärdsstat.
Samtidigt som vi konstaterar detta kan vi numera se att Kristdemokraterna, i en tid då Sverige växer och befolkningen ökar, föreslår att vi ska sänka utgifterna, det vill säga att vi ska lägga mindre pengar till den gemensamma välfärden. Samtidigt som vi konstaterar detta föreslår Kristdemokraterna också skattesubventionerade låglönejobb och inskränkningar i konflikträtten.
Jag tycker att detta visar på en tydlig linje från Kristdemokraterna, och jag är besviken. Våra två partier har gått tillsammans i många manifestationer för flyktingar, och nu är ni ett parti som faktiskt är med och inskränker människors möjligheter att komma till vårt land. Ni går i täten med de förslag ni lägger fram. Jag skulle vilja fråga Jakob Forssmed: Varför föreslår ni sänkta utgifter i en tid då Sverige växer så det knakar? Varför vill ni skattesubventionera låglönejobb och inskränka konflikträtten?