Herr talman! Det är min utgångspunkt att med en lagreglerad migrationspolitik måste människor som enligt rättssäkra principer, efter överklagandemöjligheter och så vidare, får nej på ansökan om permanent uppehållstillstånd återvända. Annars är det meningslöst att ha en lagreglerad politik. Om vi tycker att det är fel beslut som fattas får vi justera, ändra eller nyansera och förtydliga regler, bestämmelser och lagar.
Återvändandet ska naturligtvis ske på ett värdigt och respektfullt sätt. Vi ställer starka krav på bra samarbete med mottagarländerna och på att förhållandena i mottagarländerna är sådana att man kan återvända. Vi har bestämmelser om till exempel verkställighetshinder som gör att en människa inte ska kunna skickas tillbaka trots att man har fått nej om man riskerar att utsättas för hot, våld eller förföljelse.
Jag tror att Bodil Ceballos och jag är överens om att återvändandet ska ske på ett humant sätt där människor inte utsätts för fara. Jag tycker att det är viktigt att varenda gång vi tvekar om detta ska man ta en seriös diskussion om hur det ska gå till. Jag har till exempel flera gånger lyft fram att Sverige borde utveckla kunskapen om vad som händer med de människor som vi utvisar för att kunna dra slutsatser.
Det är en sak att diskutera det sakliga innehållet i återvändandepolitiken, men det är en annan sak att ifrågasätta allt återvändande. Jag har en känsla av att jag aldrig får reda på vilka människor som Miljöpartiet faktiskt anser ska vara tvungna att återvända. Har vi en politik som bygger på lagreglerad invandring måste ändå slutsatsen bli att de som får nej på ett eller annat sätt ska kunna återvända till sina länder. Miljöpartiet svarar aldrig på det över huvud taget.