Herr talman! Med tanke på att de borgerliga partierna inte hade en enda gemensam reservation under förra mandatperioden i den här frågan och ändå har lyckats föra en politik förstår jag inte Ulf Nilssons oro. Jag är inte orolig för den politik som vi tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att föra om vi vinner valet den 19 september. Mycket av det står också att läsa i detta betänkande.
Det är riktigt att vi socialdemokrater har omprövat vår politik när det gäller några frågor, exempelvis tillgång till vård för papperslösa. Där har vi inga problem att komma överens. Det jag tycker är tråkigt är att utredningen har kommit i gång så sent, och fortfarande, vad jag vet, finns det ingen utredare.
När det gäller arbetskraftsinvandringen pågick en utredning, Kaki, under förra mandatperioden. Vi var också eniga om att vi skulle ha arbetskraftsinvandring till Sverige. Vi alla var överens om att det var någonting positivt. Frågan var hur det skulle se ut, och utredningen kom fram till att det skulle vara myndighetsbaserat och att fackförbund och Arbetsförmedlingen skulle vara delaktiga i beslutet för att säkra för den som kommer hit och arbetar att det är sjysta villkor, bra löner och att de inte behöver arbeta för mindre lön och sämre villkor än de som finns för dem som kommer från Sverige. Jag tycker inte att det är konstigt. Tvärtom tycker jag att det är synd att man inte har med det i den lagstiftning om arbetskraftsinvandring som finns i dag.
Återigen: Jag är inte orolig för att vi inte ska komma överens i den frågan, för i mångt och mycket tycker vi att det är positivt att hitta fler lagliga vägar till Sverige och Europa så att man också kan komma hit för att arbeta och inte bara söka asyl.
När det gäller Stockholmsprogrammet ser det i mångt och mycket rätt bra ut med många fina ord. Problemet blir att de frågor som diskuteras i EU i dag handlar om återvändande, om Frontex, och det handlar bara om de restriktiva åtgärderna.