Herr talman! Låt mig, även om repliken gäller Tobias Billström, tacka Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet för att man så väl besvarade de frågor jag ställde om vilken riktning man vill se på svensk migrationspolitik. Vi fick en uppradning av olika förslag till positiva reformer som borde genomföras, som de borgerliga partierna vill genomföra.
I väldigt stor utsträckning stämmer de överens med de reservationer som oppositionspartierna i dag gemensamt har avlämnat. Det handlar om barns rättigheter, om lagliga vägar för att söka asyl, om kvinnors asylskäl. Det är tre exempel som borgerliga partier lyfter fram för att visa på vilken riktning man vill att svensk migrationspolitik ska gå i.
Den stora frågan är vem som står i vägen. Det är min första fråga till Tobias Billström. Varför står du i vägen för de förändringar som oppositionspartierna vill genomföra och som dina alliansfränder också är intresserade av att diskutera?
Låt mig säga att jag har fått den här diskussionen - inte bara på eget bevåg men ändå - precis dit där jag vill att den ska befinna sig. Vi har just nu en diskussion i Sveriges riksdag, i Sveriges lagstiftande församling där vi har lite av en tävling om vem som vill mest, vem som vill ha den mest humana politiken, vem som har den mest öppna attityden till invandring och flyktingar.
Det är en diskussion som jag gärna ser att vi tar. Vid jämförelse med länder i omvärlden som vi ser är det uppenbart att det är en helt annan diskussion. Låt oss försöka fortsätta att föra den diskussionen. Jag är dessutom ganska övertygad om att vi kommer att kunna komma ganska långt från Vänsterpartiets sida i den tävlingen.
Allra sist som min andra fråga: Mona Sahlin sade i
Ekots
lördagsintervju för ett halvår sedan att hon skäms för hur man behandlar de apatiska flyktingbarnen. Är det inte dags att Moderaterna också drar samma slutsats?