Herr talman! Vad intressant att Kalle Larsson just började med den frågan. Min reflektion var nämligen att det var intressant att man i samma veva som man gör det här utspelet och säger att man skäms över de beslut man fattade förklarar att ens talespersoner, de som ska ingå i den regeringen som man levererar, är exakt samma personer som då, för bara några år sedan, var medansvariga till att utforma den här politiken.
För mig och mitt parti är det helt annorlunda. Vi har i ord och gärning under den här mandatperioden visat att vi har rört på oss. Det finns kanske någon from förhoppning hos Socialdemokraterna att om olyckan skulle vara framme i september och Vänstern och Miljöpartiet brister i samarbetsvilja under den kommande mandatperioden så ska man vända sig till oss moderater för att söka stöd.
Låt mig då tala om att så är det inte. Den historien har vi lämnat bakom oss. Vi har under den här mandatperioden visat att vi har tagit ut en ny kurs för migrations- och asylpolitiken, och den står vi fast vid.
Jag skulle däremot kunna göra en lång lista över det som inte framgått av det här betänkandet, de frågor där ni är oeniga. Det gäller det gemensamma europeiska asylsystemet, arbetskraftsinvandring, återvändandepolitiken, frågan om huruvida vi ska ha en amnesti i Sverige, frågan om hur mottagandet ska vara organiserat och om vi ska ha kvar det egna boendet, vilket tydligen Vänstern och Miljöpartiet vill men inte Socialdemokraterna, och slutligen försörjningskravet som vi debatterade för någon månad sedan. Ni från Vänstern och Miljöpartiet vill avskaffa detta, och Socialdemokraterna undviker mycket försåtligt att skriva under det särskilda yttrande som ni gemensamt lade fram.
Jag skulle gärna vilja ha svar på de här frågorna, för de rör någonstans vid kärnfrågorna. Vi kan diskutera huruvida ni har satt ihop några enskilda reservationer, men i grundfrågan är det inte vi som har det historiska ansvaret, den historiska bördan av att inte kunna komma överens. Det är ni tre, för under hela den förra mandatperioden körde migrationspolitiken konsekvent i diket, hela vägen fram till den tillfälliga lagstiftning som antogs här i riksdagen med en kritik från Lagrådet och från berörda jurister som var förödande.
Det skulle vara intressant att få svar på de här frågorna.