Herr talman! Sverige ska vara ett öppet samhälle. Sverige ska vara ett land som välkomnar att människor kan röra sig över gränserna.
I alla tider har det visat sig svårt att styra migrationsströmmar. Det har också visat sig vara katastrofalt att driva en extremt nationalistisk politik.
För mig är det uppenbart att invandring och utvandring hör ihop både med ekonomisk utveckling och välfärd och med frihet och demokrati. Därför har vi liberaler i alla tider velat ha öppna samhällen som inte stänger in människor.
Människor som vill arbeta och försörja sig eller studera här i Sverige ska ha bra möjligheter att komma hit. Människor som kommer hit och söker skydd ska kunna få det skyddet och få sin begäran prövad på ett rättssäkert sätt.
Jag har också en vision om en successiv utveckling i världen mot en allt friare rörlighet över gränser. Men jag utgår ifrån att Sverige under överskådlig tid behöver ha en lagreglerad migrationspolitik. Samtidigt är det viktigt att hela tiden öka de lagliga möjligheterna att komma till Sverige.
Sverige har, som vi har hört, sedan drygt ett år tillbaka den mest öppna arbetskraftsinvandringen i EU - kanske i hela världen - genomförd av Alliansen med stöd av Miljöpartiet. Det innebär att människor kan få tillfälliga uppehållstillstånd för sig själva och sina familjer för att arbeta här.
Det är många människor som längtar efter ett bättre liv och längtar bort från fattigdom även om de inte är flyktingar. Det är naturligtvis bra för Sverige att människor kommer hit och arbetar, men det är också bra att vi öppnar möjligheter för människor att förbättra sina liv genom att hitta försörjning i Sverige för en begränsad tid, för lång tid eller för alltid.
Visserligen är det arbetslöshet just nu på grund av den extrema internationella krisen, men på sikt vet vi att det är väldig arbetskraftsbrist både i Sverige och i EU.
Detta har alltså alliansregeringen genomfört, trots att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet av olika skäl röstade emot det i riksdagen.
Herr talman! Människor kommer till Sverige och Europa av olika anledningar. Många av de människor som kommer har drabbats av förföljelse och fruktansvärda lidanden. Det kommer ensamma barn som har skickats i väg från fattigdom och krig. Det kommer kvinnor som hotas till livet för att de vill studera eller arbeta till exempel.
Vi har en självklar skyldighet att ge skydd åt dem som är på flykt undan förföljelse. Genèvekonventionens regler gäller sedan länge i Sverige. Den svenska utlänningslagen har också en generösare definition av personligt skyddsbehov. Vi har tydligare formuleringar än många andra länder när det gäller till exempel skydd mot förföljelse på grund av kön och sexuell läggning.
En gemensam europeisk asyl- och migrationspolitik måste vila på idén om en human flyktingpolitik där alla ansökningar kan bedömas individuellt. Även i EU måste naturligtvis flyktingpolitiken och migrationspolitiken vara ordnade efter tydliga principer och regler både för flyktingar och för arbetskraftsinvandrare.
Alla har inte rätt att bosätta sig i Sverige eller EU. De som får avslag måste flytta härifrån annars kan vi inte ha den lagreglerade migrationspolitik som en stor majoritet i riksdagen är överens om att vi måste ha tills vidare.
EU behövs för att vi gemensamt ska kunna lösa flyktingströmmarna och solidariskt hjälpa fler människor att få skydd. I dag tar Sverige och några få andra EU-länder ett extremt stort ansvar för flyktingströmmen. Det är bra. Det ska vi fortsätta att göra. Men andra länder måste ta ett större ansvar än de gör. Målet måste vara att alla europeiska länder välkomnar kvotflyktingar. Målet med en gemensam asyl- och migrationspolitik är inte att minska Sveriges ansvar utan att höja nivån i EU som helhet.
Stockholmsprogrammet som det svenska ordförandeskapet förhandlade fram bygger på det. Det visar vägen till en gemensam migrationspolitik med mer solidaritet mellan EU:s stater när det handlar om flyktingpolitiken. Stockholmsprogrammet säger att det är viktigt med in- och utresekontroll, men det utgår också ifrån att man ska ha hundraprocentig respekt för mänskliga rättigheter och internationellt skydd.
Vi är väl medvetna om att det finns många länder - man brukar nämna Malta och Grekland - som inte lever upp till de ideal som vi har satt upp. Stockholmsprogrammet visar vägen för att successivt göra överenskommelser, komma med förslag från EU-kommissionen och anta lagar av EU-parlamentet som stärker flyktingars rätt.
Den ständiga frågan när det gäller EU som vi hela tiden återkommer till är: Hur ska vi kunna skapa en mer solidarisk politik om vi gör som Vänsterpartiet föreslår och lämnar EU, eller om vi gör som Vänsterpartiet föreslår och till och med upplöser EU? Det skulle vara katastrof för människor på flykt i Europa.
Att förebygga olaglig invandring är naturligtvis viktigt. Det är samtidigt viktigt att låta alla få sin ansökan om asyl prövad. Det har Sverige fört fram i alla tänkbara dokument i diskussionerna om det framtida europeiska gemensamma asylprogrammet. Det är bra att Sverige hela tiden i EU-förhandlingarna har betonat detta. Det är också bra att vi har fått en svensk kommissionär, Cecilia Malmström, med ansvar för dessa frågor. Hon har en mycket tydligt uttalad vision om en human flyktingpolitik i EU. Hon kommer att arbeta för att kommissionen ska lägga fram sådana förslag.
Herr talman! Det finns ett antal reservationer från oppositionen. De ger en ganska splittrad bild. Vid en snabb räkning kan jag konstatera att det av 41 reservationer är 6 som alla de tre oppositionspartierna står bakom. Det är ju inte en imponerande enighet.
Nu är inte det här en tävling i enighet, utan det intressanta är hur migrationspolitiken skulle se ut om vi fick en ny regering som bestod av de rödgröna partierna. Det har vi inte fått något besked om i dag. Det låter på Miljöpartiet och delvis på Vänsterpartiet som att man i princip skulle vilja avskaffa de lagbestämmelser som säger att människor som inte har ett arbete här, som inte har familjeanknytning och som inte har flyktingskäl ändå skulle få stanna. I praktiken skulle vi avskaffa en lagreglerad invandring. Så ser det inte ut när man läser vad Socialdemokraterna har skrivit.
Det är många frågor som är obesvarade.
Gemensamt har oppositionen velat måla upp bilden av att svensk migrationspolitik har hårdnat de senaste åren. Det är faktiskt tvärtom. På område efter område där det med den gamla regeringen inte togs några steg i riktning mot större öppenhet och mer humanitet har det tagits en hel del steg med den nya regeringen.
Jag ska nämna några exempel.
Från Folkpartiets sida har vi i många år varit väldigt engagerade i att även gömda och papperslösa får rätt till sjukvård och att deras barn får rätt till skolgång. Om man olagligt är i Sverige kan man inte få alla rättigheter, men rätten till liv och hälsa tycker jag att alla ska ha. Alla barn ska ha rätt till skola var de än bor.
Efter långa diskussioner inom Alliansen har de olika partierna i regeringen kommit överens om att tillsätta utredningar som ska komma med förslag om hur rätten till vård och skolgång ska utformas.
Man kan naturligtvis säga att de här utredningarna borde ha kommit tidigare och framför allt att de borde ha kommit under de tolv år som den socialdemokratiska regeringen regerade med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vi i Folkpartiet har sedan länge menat att man borde titta närmare på hur vissa delar av utlänningslagen tillämpas. Jag själv har till exempel i samband med vissa utvisningar av barn blivit alltmer övertygad om att vissa delar av lagen borde ses över, och det gäller särskilt bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter och inte minst hur barns individuella asylskäl kommer till sin rätt.
Herr talman! Därför är det väldigt glädjande att regeringen så sent som i går har gett ett tydligt uppdrag om att göra en kartläggning av hur bestämmelserna har tillämpats när det gäller begreppet "synnerligen ömmande skäl". Det ska kartläggas om det har blivit en hårdare bedömning än vad riksdagen avsåg. Regeringen säger också mycket tydligt att i så fall tänker man vidta åtgärder. Det är naturligtvis någonting som jag, Folkpartiet och vi alla i Alliansen kommer att följa. Det är också ett exempel på att vi är beredda att titta närmare på olika delar av den utlänningslag som en i stort sett enig riksdag antog 2006.
Vi har också lämnat ett uppdrag till Målutredningen att pröva möjligheten att överklaga beslut till Migrationsöverdomstolen. Det tycker jag också är bra.
Slutligen kommer riksdagen i vår att besluta om ett lagförslag som gör att föräldrar inte ska behöva åka till hemlandet för att söka uppehållstillstånd om de har familj och barn i Sverige.
I min uppräkning finns också svaret på bland annat Kalle Larssons fråga. Svaret är sammanfattningsvis att helheten i migrationspolitiken har varit bättre och öppnare än den helhet som den gamla, socialdemokratiska regeringen förde fram och den helhet som vi kan utläsa skulle finnas hos oppositionen. Oavsett om det gäller arbetskraftsinvandring, gömda och papperslösa eller inriktningen i EU mot en human flyktingpolitik uppfattar jag helt klart att jag som liberal har fått igenom mycket mer av min politik med Alliansen än jag hade fått om jag hade samarbetat med de rödgröna partierna.
Med de här förändringarna, ökad arbetskraftsinvandring, utredning om sjukvård och skola för alla, en översyn av behandlingen av barns asylprövning med mera, kan jag säga att det har tagits initiativ på områden som jag och Folkpartiet tycker är viktiga. Det är initiativ som det var tyst om med den gamla regeringen. Svensk migrationspolitik börjar äntligen bygga på tydliga liberala principer.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)