Herr talman! Låt mig till att börja med säga att jag ställer upp på en diskussion och debatt med Tobias Billström i vilket läge som helst om var enigheten är störst och i vilket sammanhang som vi kommer att kunna föra svensk migrations- och asylpolitik längst. Hys ingen tvekan på den punkten!
Samtidigt gör Tobias Billström det väldigt enkelt för sig. Jag ställde två frågor: Varför står Tobias Billström i vägen för förbättringar när det gäller kvinnors, hbt-flyktingars och barns asylskäl? Varför står Tobias Billström i vägen när en samlad opposition vill göra förändringar och hans egna alliansfränder också säger sig vara intresserade av detta?
Då står ju ett enda parti, Moderaterna, i vägen för de positiva förändringar som vi i övrigt skulle kunna vara överens om. Min fråga till Tobias Billström är inte om han kan räkna upp ett antal frågor där vi andra är oense. Det har han visat att han tycker att han kan. Min fråga är i stället: Varför står du i vägen för de positiva förändringar som alla andra här inne faktiskt vill genomföra?
Min andra fråga får jag tydligen också upprepa. Låt mig hoppas att vi åtminstone kan få något slags antydan till ett svar. Tobias Billström och hans parti var ett av två partier som är ansvariga för behandlingen av apatiska flyktingbarn för några år sedan, då man misstänkliggjorde föräldrarna och barnen själva för att ha simulerat sin apati. Man tog ställning för att dessa barn skulle avvisas.
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har mycket tydligt och klart tagit avstånd från detta och till och med gått så långt att hon har sagt att hon skäms för den politik det egna partiet då bedrev och att hon vill ha en förändring.
Min fråga till Tobias Billström är: Kan du inte vara man nog att för ditt partis räkning ta ställning på samma sätt och tala om och begå självkritik för den politik som ni bedrev på den tiden, när sjuka barn avvisades med berått mod från vårt land?