Herr talman! Att människor rör sig över gränserna är ingenting nytt. Människans längtan efter ett bättre liv för sig själv och sina barn är grundläggande för ens överlevnad och utveckling. För några handlar det om att hitta kärleken i ett annat land, att få ett bra jobb, och där är flytten i grunden frivillig och positiv för alla parter. Men för den som bestämmer sig för att fly för sitt liv, bryta upp och söka en fristad i ett främmande land är beslutet inte lätt, och för många inte ens möjligt. Att tvingas lämna sitt hem, sitt arbete, sin familj och sina vänner och företa en riskfylld resa till ett land man inte känner till med ett språk man inte behärskar och där man kanske inte ens får stanna är inte lätt. Ahmed Mohammed flyr undan kriget i Somalia, där hans bröder dödats i stridigheter i Mogadishu, och med fruktan för sitt liv söker han skydd i vårt land. Evin Azad, vars far försökte gifta bort henne med en kusin när hon var 16 år och som i stället ville välja kärleken, flydde därför till Europa. För Risa Bello, som har två barn, två och fyra år gamla, i sitt hemland Filippinerna men som bor i en källare i Danderyd där hon tar hand om andras barn och städar för att få ihop pengar att skicka hem så att hennes barn får en bättre framtid, hade ett liv med sin familj, sina vänner och en framtid i sitt hemland varit det bästa. Men fattigdom, förtryck och förföljelser tvingade henne att göra ett annat val.
Herr talman! Vi hör dagligen om konflikter i världen som drabbar många människor, som kriget i Afghanistan och i Irak, oroligheterna i Somalia och förtrycket i Iran. Godtyckliga avrättningar, massmord, tortyr och våldtäkter är en del av människors vardag. För de flesta finns det inga andra alternativ än att de blir flyktingar i sitt eget land eller hamnar i flyktingläger i fattiga gränsländer. Få har möjlighet att ta sig till Europa, och för de personer som gör den farliga resan växer nu murarna allt högre.
Inom Europeiska unionen genomförs nu en rad åtgärder för att nå en gemensam asyl- och flyktingpolitik. För de människor som kommer till Europa och söker fristad är det viktigt att få samma bemötande, ha samma rättigheter och samma skyldigheter oavsett i vilket land de söker asyl. Det är viktigt att fler länder i Europa tar sitt ansvar och att harmoniseringen leder till ett mer rättssäkert och mer öppet system som värnar asylrätten och mänskliga rättigheter. Men vi ser hur främlingsfientliga krafter i Europa vill annorlunda. Vi ser att de direktiv och förslag som nu diskuteras och beslutas inom Europeiska unionen går i mer restriktiv riktning. Vi anser att det är en utveckling Sverige måste motsätta sig. Det får inte vara Italien, Grekland, Malta och Cypern som sätter den politiska dagordningen i EU när det gäller asyl- och flyktingpolitiken, men det är i dag deras förslag som vinner gehör.
Jag vill här lyfta frågan om vikten av att utveckla och förbättra Dublinförordningen i syfte att skydda familjers sammanhållning, garantera rättssäkerheten och värna de mänskliga rättigheterna. Det är ett direktiv som ser rätt bra ut i dag men som, om länder som Grekland, Malta och Italien och andra får besluta, säkerligen kommer att försämras. Sverige måste verkligen motsätta sig en försämring.
Herr talman! Det har skett en förskjutning av asyl- och flyktingpolitiken i Sverige under dessa snart fyra år, en utveckling som vi socialdemokrater är oroade över. Den går mot en mer restriktiv hållning där alltmer ansvar läggs på individen. Vi är överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det behövs förändringar för att EU:s och Sveriges asyl- och flyktingpolitik ska vila på värderingar om alla människors lika värde, att människor som kommer hit ska få ett bra bemötande, en rättssäker prövning och ett mottagande där alla är med och tar ansvar. Vi har ett bra samarbete, och vi har i detta betänkande en rad gemensamma reservationer om hur vi vill förbättra asyl- och flyktingpolitiken om vi vinner valet den 19 september.
Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyft frågan rörande de tolkningar som gjorts av migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen när det gäller några av de begrepp som utgör en viktig grund för att människor ska få skydd i vårt land. Begreppet "väpnad konflikt" tolkas i dag annorlunda, det vill säga mer restriktivt, än den praxis som tidigare varit, och det blir svårare för människor som flyr undan krig och konflikter i hemlandet att få stanna. Vi anser att det är nödvändigt att regeringen tar initiativ till en översyn för att bredda detta begrepp så att det överensstämmer med de intentioner som vi lagstiftare hade när den nya instans- och processordningen infördes. Vår kritik ligger i linje med den internationellt accepterade folkrättsliga innebörden av begreppet. Det är beklagligt att regeringen inte tagit någon som helst hänsyn till den kritik som bland annat framförts av Internationella Rödakorskommittén, vars uppdrag är just att tolka och informera om den internationella humanitära rätten.
Inför riksdagsbehandlingen av den nya utlänningslagen fanns en diskussion vad gäller borttagandet av begreppet "humanitära skäl" och införandet av det mer juridiska begreppet "synnerligen ömmande omständigheter". I utredningen
Den nya migrationsprocessen
påtalas att här kan det finnas en skillnad mellan lagstiftning och förarbeten vad gäller begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Det är av största vikt att här bredda begreppet för att de som exempelvis lider av svåra sjukdomar ska få möjlighet att stanna. Vi välkomnar den kartläggning som regeringen nu har aviserat men hade önskat att migrationsministern inte bara tillsätter utredningar utan också tar initiativ till förändringar och förbättringar.
Herr talman! Barn väljer inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. Barnets bästa ska vara vägledande vid beslut som rör barn. Sverige är ett av många länder som skrivit under barnkonventionen, och det förpliktar.
Barnkonventionen är historiskt unik och slår fast att varje enskilt barn har vissa bestämda rättigheter som ingen stat, ingen regering, inget politiskt parti har rätt att sätta sig över. Den utsatthet som asylsökande barn befinner sig i kräver att deras behov särskilt uppmärksammas i asylprocessen. Vi måste bli bättre på att se till att de barn som far illa, ibland i dubbel bemärkelse, får den hjälp och det stöd som gör att de får möjlighet att just få vara barn. Det gäller barn till asylsökande föräldrar som upplevt traumatiska händelser i hemlandet, som mår väldigt dåligt och som inte orkar ta hand om sina barn. Det gäller också barn till kvinnor som har gift sig med svenska män där mamman blir hårt förnedrad och förtryckt och där ibland barnen blir utsatta för övergrepp.
Rim Al Amin bor i Hallsberg, är två och ett halvt år och väger fem kilo. Hon är allvarligt sjuk men ska utvisas tillsammans med sin mamma och sina syskon till Libanon. Hon får välling genom en slang i väldigt små doser, men trots den lilla mängden har hon svårt att behålla näringen. Läget är mycket kritiskt. Barnens rätt måste få en starkare ställning i utlänningslagen med utgångspunkt från barnkonventionen. Rim Al Amin borde inte skickas hem till Libanon.
Herr talman! En annan utsatt grupp är kvinnor som kan utsättas för hemska kränkningar i sitt hemland, ibland just för att de är kvinnor. Polis eller militär som använder gruppvåldtäkter, ibland inför barn och man, för att visa sin makt ger förtrycket ett vedervärdigt ansikte.
Systematiska våldtäkter blir alltmer vanliga i konflikter, med vittnesmål bland annat från Kongo Kinshasa och Burma. För dessa kvinnor som kommer till Sverige och söker asyl är det svårt att berätta om sina traumatiska upplevelser. De skäms och vågar kanske inte berätta inför en manlig handläggare eller inför tolken som är landsman vad som har hänt.
Kvinnor och män kan ha olika motiv till att lämna sina hemländer, och kvinnor ska ha rätt till en egen prövning av skälen för uppehållstillstånd. Men det behövs kunskap och utbildning för att det ska bli så också i verkligheten. Det finns risker med de asylärenden som avgörs efter väldigt kort tid och där kvinnan inte fått möjlighet att ta steget och våga berätta om det hon varit med om. Kvinnor som utsatts för våldtäkt eller annan förnedrande handling har ofta svårt att framlägga sina skäl, och ofta kommer de fram väldigt sent i processen.
Den socialdemokratiska regeringen beslutade under förra mandatperioden om en utvidgning av flyktingbegreppet till att omfatta även förföljelse på grund av kön. Det är nu viktigt att det efterlevs också i verkligheten. Det handlar om sådana praktiska detaljer som att den sökande erbjuds att välja ett kvinnligt offentligt biträde, får berätta utan att maken är närvarande eller får möjlighet att ha en kvinnlig tolk. Enstaka missar beträffande sådana saker kan få förödande konsekvenser. Därför anser vi att det behöver genomföras en snar utvärdering av tillämpningen av den nya lagbestämmelsen om förföljelse på grund av kön så att kvinnors asylskäl tas på allvar.
Samma sak gäller flyktingstatus vid förföljelse på grund av sexuell läggning. Homosexuella utsätts i vissa länder för förföljelse, kränkning och tortyr bara för att de råkar älska någon av samma kön. Även här är det svårt att berätta om de problem och de traumatiska upplevelser man varit med om, och ofta kommer det också fram sent i processen. Även här vill vi ha en översyn så att lagstiftningen stämmer överens med tillämpningen, så att människor får friheten att vara sig själva och älska den man vill och inte skickas tillbaka till förföljelse, förnedring och förtryck.
Herr talman! Avslutningsvis utgår vi socialdemokrater alltid från våra grundläggande värderingar när vi formar vår politik. Med alla människors lika värde i grunden vill vi förändra samhället så att alla ska ha samma möjligheter i livet och friheten att själv aktivt välja sina vägar, oavsett hur mycket pengar ens föräldrar har, vilket land man kommer ifrån, vilken religion man utövar, om man är man eller kvinna eller om man råkar älska någon av samma kön. Genom politiken och genom reformer är vi övertygade om att vi tillsammans kan skapa ett mer jämställt och jämlikt samhälle i Sverige och i världen.
Internationell solidaritet handlar om att våga stå upp mot de orättvisor som sker också över nationsgränser och att stå på de svagas sida. I stället är det i dag marknaden som bestämmer. Det leder till att de starkaste, de som har mest pengar, profiterar på andra.
Vi ser hur migranter blir hänsynslöst utnyttjade av skrupelfria arbetsgivare som bara har företagets vinst för ögonen. Vi ser hur kvinnor och barn säljs som varor på en tyvärr alltmer växande sexmarknad. Vi ser hur västvärlden profiterar på fattiga länder, exempelvis genom att fiska på deras vatten. Vi ser hur västvärlden bygger högre murar runt sina nationsgränser för att hindra människor från att ta sig hit och söka asyl, en mänsklig rättighet som de har.
Jag tror att en rättvis värld är möjlig. Jag tror att alla vinner på minskade klyftor. Men då behövs en annan politik och en rödgrön regering efter valet den 19 september.
(Applåder)