Herr talman! Det är roligt att stå här i kammaren i mandatperiodens sista generaldebatt om migrationspolitiken. Det är på många sätt en historisk mandatperiod som snart ligger bakom oss.
Den här mandatperioden har vi inte lekt gudar på Olympen. Borta är tiden då migrationsministern var granne med Gud och höll människors öden i sina händer. Den nya instans- och processordningen har landat, och det är sakskälen som avgör i en rättssäker myndighets- och domstolsprövning.
Det är lika för alla, oavsett politikernas inblandning, oavsett mediernas uppmärksamhet och oavsett vilken politisk majoritet som styr Sverige. Och skälen att få lov att stanna uppkommer utomlands, inte i Sverige på grund av orimligt långa handläggningstider.
Denna mandatperiod har vi tvärtom lyft människor från att vara pjäser på en spelplan till att kunna bli sin egen lyckas smed. Genom att låta den som får ett arbete komma till Sverige och bli en värderad del av vårt samhälle har vi öppnat en laglig möjlig väg in i klubb Europa. Detta innebär en chans för människor till högre livskvalitet och till en klassresa på egna meriter utan att vara vare sig offer eller särskilt utvald av någon beslutsfattare.
Samtidigt har vi tagit ett mycket stort ansvar för våra medmänniskor i nöd. 102 000 asylsökande har kommit hit under mandatperioden. Av dem har närmare 50 000 fått lov att stanna. Det har följt på en medmänsklig politik som Sverige har haft mycket länge med brett stöd bland befolkningen.
Det historiska den här mandatperioden har varit att vi har vidgat vyerna i övriga Europa. Från att vi i Sverige har varit mycket osynliga i den europeiska politikutvecklingen är vi nu med och påverkar våra grannländer för större öppenhet, delat ansvar och fler insatser när det gäller vuxna och inte minst när det gäller minderåriga. Sverige kan inte ensamt stå som garant för humanitet i Europa.
Vi har också skapat ordning och reda genom korta handläggningstider, satsningar på återvändande, försörjningskrav för anhöriginvandring och rimliga bestämmelser som motverkar onödiga familjeseparationer. Med denna historiska mandatperiod som grund blickar vi nu vidare framåt in i nästa mandatperiod.
Herr talman! I vårt närområde står vi alltjämt inför en utmaning när det gäller mottagande av ensamkommande minderåriga. Sverige tar ett enormt ansvar när det gäller denna grupp. Ett fåtal kommuner i Sverige tar en orimligt stor del av det ansvaret. Fler kommuner måste träda fram, ta sitt ansvar, visa solidaritet med dessa ungdomar och med sina grannkommuner.
Jag tror också att vi måste belysa den här frågan på andra sätt för att nå hela vägen fram. I debatten fokuseras det ofta på potentiella problem men sällan på möjliga fördelar.
För avfolkningsbygder är invandring något som kan vara mycket positivt, som kan vitalisera och som kan skapa möjligheter. I kommuner som Gotland, Härnösand och Skellefteå ser man de ensamkommande minderåriga som eftertraktade kommunmedborgare. Det är ett synsätt som jag tror att vi behöver föra ut till våra kolleger i landets kommunala församlingar.
Samtidigt som det är fullkomligt nödvändigt att få fler platser i anvisningskommuner som kan sköta mottagandet av ensamkommande måste vi se till att underhålla den verksamhet som redan bedrivs. Stockholms stads stora satsning på att utreda familjehem noga i förväg och inte slentrianmässigt acceptera en familjeplacering är lovvärd i det sammanhanget. Tillsyn och kvalitetssäkring måste ske nu mitt i växtvärken för att man ska undvika komplikationer längre fram.
Vi måste också tala om återvändandearbetet när det gäller ensamkommande minderåriga. Även de måste återvända om de får ett avslag på sin asylansökan. I någon mån handlar återvändandearbetet om eftersökning av föräldrar och samverkan med sociala myndigheter i den unges hemland. Men det handlar också om vilket stöd som ges den unge efter avslag här i Sverige.
Asylprocessen kan sluta på två sätt, med bifall eller avslag. Det gäller både vuxna och minderåriga. För alla som fått avslag finns en skyldighet att återvända självmant, annars med tvång. Att uppmuntra någon att ignorera domstolsbeslut och ge falska förespeglingar om att ett nej inte alltid är ett nej är förödande. Jag tror nog att alla förstår att om falska förhoppningar och ett liv i väntan och limbo är nedbrytande för en vuxen är det om möjligt ännu mer förgörande för en ung människa.
Låt mig vara tydlig på den punkten. Avslag är avslag. Det blir inga amnestier. Det blir inga engångslösningar. Det blir inga regulariseringar.
Sverige erbjuder en generös möjlighet till asyl för den som flyr undan krig och förföljelse med få motsvarigheter i vår omvärld. Sverige har ett av världens mest öppna och inbjudande system för lagstiftning för den som vill flytta till vårt land för att arbeta och skapa sig en bättre framtid. Sverige bidrar långt mer än vad som kan krävas till bistånd och internationella insatser för att göra vår värld bättre och säkrare. Det är i detta vi tar avstamp när vi blickar framåt och vidgar vyerna.
Herr talman! Det är angeläget att se det större perspektivet inom migrationspolitiken, att inte se världen med skygglappar och dela in den i stuprör, politikområden eller på annat vis begränsa sikten för den som är beslutsfattare.
Arbetskraftsinvandringen är i sin linda i vårt land. Den måste på sikt bli mer omfattande inom övriga Europa. Det är både ur ett medmänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv nödvändigt att öppna upp Europa och låta andra komma in på Europas arbetsmarknad. Klubb Europa ska inte vara en klubb för inbördes beundran. Den ska vara öppen för den som arbetar och gör rätt för sig.
Det är intressant att se hur vi nu får praktiska exempel på detta även i vår vardag. Så sent som i dag finns det en artikel i Dagens Nyheter om hur tre kommunalråd reser till Kolahalvön i Ryssland för att ragga arbetskraft till kommunen i Västerbotten med dess krympande och åldrande befolkning. Vi måste pröva i alla fall, säger kommunalrådet Roland Wermelin till Västerbottens-Kuriren. Befolkningen i Sorsele blir allt äldre samtidigt som många inom äldreomsorgen går mot pension.
Flyktingmottagningen i denna inlandskommun är den största i landet i förhållande till folkmängden. Det behövs ändå arbetskraftsinvandring för att klara obalansen. Jag tror att vi kommer att få se fler exempel på detta och mer diskussion under den kommande mandatperioden. Alliansen är redo att axla utmaningen att föra denna debatt framåt.
Arbetet med ett gemensamt europeiskt asylsystem måste också föras i hamn. Ansvaret för stora migrationsströmmar måste fördelas över Europa så att rättssäkerhet och likabehandling kan säkerställas. Med en gemensam yttre gräns måste vi få till stånd ett gemensamt asylsystem som går att lita på.
Det är också angeläget att framöver ytterligare vidga möjligheterna till cirkulär migration, att undanröja hinder och underlätta för dem som migrerar. Det handlar inte bara om migrationspolitikens område utan även om områden som integration, sociala frågor, utveckling och näringspolitik. Framtiden ligger inte i minskad rörlighet eller minskad migration utan i fler rörelser till fler länder och med olika karaktär.
Det gäller också att se kopplingarna mellan utveckling, bistånd och migration. Frivillig migration är bra och ska underlättas, men grunden till ofrivillig migration vore det bra om vi kunde få bukt med. Att stödja frihandel, ekonomisk utveckling och demokrati i tredje världen är nödvändigt i den strävan.
Det är alltid positivt när vi kan se hur länder som tidigare har varit ofrivilliga emigrantländer fortsätter att vara tätt knutna till vårt land, till Sverige men nu på basis av handel, investeringar och kunskapsutbyte. Att i det läget underlätta diplomatiska relationer, handel och återetablering av dem som en gång lämnade landet är en omistlig del i en sammanhängande migrationspolitik.
Ytterligare en viktig insats som bör diskuteras ur ett migrationspolitiskt perspektiv är svenska försvarets insatser i till exempel Afghanistan. Syftet med svenska truppers insatser är att återställa och säkerställa fred och säkerhet i ett land som i dag förlorar många av sina medborgare genom ofrivillig migration.
Migrationspolitiken måste ses i ett vidare sammanhang. Den är alldeles för stor för att få plats i sitt eget begränsade stuprör. Den måste ses i ett större perspektiv. Det handlar om att se till helheten, att säkerställa fred och frihet och att göra rörlighet till något möjligt och önskvärt samtidigt som vi verkar mot grunderna till ofrivillig migration.
(Applåder)