Herr talman! Ulf Nilsson och Folkpartiet tillsammans med kollegerna här är väldigt oroade över hur vi i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska kunna klara av att samarbeta. Ni behöver inte vara oroliga.
Jag är inte orolig för att de samarbetsgrupper som nu finns när det gäller asyl- och flyktingpolitiken kommer att komma överens om vilken politik vi vill se när vi vinner valet den 19 september. Men jag tackar ändå för oron.
När vi lyssnar på den här debatten hör vi att de olika borgerliga partierna har lite olika åsikter. Jag vill fråga: Hur många gemensamma reservationer hade egentligen de borgerliga partierna för fyra år sedan i den sista debatten som gällde asyl- och flyktingpolitik? Jag hittade inte en enda. Det där kommer att lösa sig för oss!
Sedan tycker jag att det är lite tråkigt när Ulf Nilsson, som i mångt och mycket gav ett väldigt bra anförande, och Folkpartiet tar åt sig äran för allt det som har skett under de här fyra åren. När det gäller exempelvis den nya instans- och processordningen var alla partierna överens och beslutade detta under förra mandatperioden. Det var ett sätt att göra det mer rättssäkert och framför allt att ansökan skulle få ett tydligt slut. Det vinner både den som söker asyl och hela samhället på.
Nu ser vi dock när den nya instans- och processordningen är på plats att några begrepp, exempelvis väpnad konflikt och synnerligen ömmande omständigheter, har tolkats mer restriktivt än vad vi tänkte när vi stiftade den lagen förra mandatperioden.
Nu ska man göra en kartläggning av begreppet synnerligen ömmande omständigheter. Det välkomnar vi, men vi skulle önska att det går lite snabbare också. När det gäller begreppet väpnade konflikter ville vi redan när det kom upp i Migrationsöverdomstolen att man skulle göra en översyn för att bredda det. Men det sade man från borgerligt håll nej till.
Det här med att det ska vara en mer öppen och bättre asyl- och flyktingpolitik under denna period är lite att fara med osanning.