Herr talman! Ivar Franzén och övriga i
regeringspartierna verkar bli allt ensammare när
det gäller kampen mot den ekonomiska
brottsligheten och hur man skall gå till väga i det
avseendet.
Jag inledde mitt huvudanförande med att tala om
att det här är ett led i fråga om ett batteri av
åtgärder som berör olika utskott. När det gäller
detta med att man skulle vara ensam på sin kant
förstärks min tro i det avseendet genom den
revisionsrapport som avlämnats och som också Ivar
Franzén talade om i sitt anförande.
Skrivningen i utskottsbetänkandet ligger väldigt väl
i linje med den revisionsrapport som Riksdagens
revisorer presenterade för ett par veckor sedan och
som gäller insatser mot den ekonomiska
brottsligheten. Eftersom regeringspartierna inte
inser att det behövs krafttag när det gäller denna
avart måste riksdagen ta intitiativ här.
Jag vidhåller alltså att regeringen fortfarande tar
för lätt på detta med den ekonomiska
brottsligheten i och med de begränsade resurser
som man i budgetpropositionen föreslår att
skattemyndigheten skall få.
Jag tycker som Riksdagens revisorer -- och detta är
också deras slutsats i nämnda rapport -- nämligen
att tillräckliga resurser och kompetens saknas.
Bortsett från regeringspartierna är det få som säger
emot på den punkten.