Herr talman! Det var ett par saker i Ivar Franzéns
anförande som jag reagerade mot. Först vill jag
dock ge Ivar Franzén ett erkännande för att han så
klart uttrycker den uppfattningen att det är av stor
betydelse att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten och säger att det råder enighet inom
regeringspartierna om det. Det har det nämligen
inte gjort förut, inte ens i ord.
Den regering som vi har i dag inledde sin
ämbetsutövning med att ta bort kampen mot den
ekonomiska brottsligheten som ett prioriterat
område för Polisen. Man följde upp det genom ett
uttalande från justitieministern om att det inte var
särskilt viktigt att bekämpa ekobrotten därför att
de inte drabbar de enskilda. Därmed angav man
också tonen för samhällets kamp mot den
ekonomiska brottsligheten. Jag tycker att det är bra
att Ivar Franzén å regeringspartiernas vägnar
deklarerar att det finns en enighet om att vi måste
bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Den uppslutningen bör följas upp i form av
handling. Där måste jag konstatera att det brister.
När Socialdemokraterna har fört fram på ökade
insatser från myndigheternas sida -- det kan ha gällt
Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen,
samordningen av samhällets resurser av insatser
mot ekonomisk brottslighet -- har
regeringspartierna på punkt efter punkt rösta emot
förslagen. I dag gör man det när det gäller anslaget
till skattemyndigheterna av det skälet att man
tycker att pengarna kanske skulle ha kunnat
användas mer verksamt inom andra områden där
det finns flaskhalsar.
Regeringspartierna kommer uppenbarligen också
att rösta emot de förslag som vi fört fram i vår
motion om den ekonomiska brottsligheten som rör
förstärkningar av Polisens insatser, förstärkningar
när det gäller domstolarnas möjlighet att hantera
dessa ärenden och ökade insatser för att samordna
myndigheternas åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Även i dessa avseenden kommer
regeringspartierna uppenbarligen att säga nej till
ökade insatser.
Jag kan hålla med Ivar Franzén att det finns mycket
stora flaskhalsar inom framför allt Polisen men
även inom domstolarna när det gäller
möjligheterna att hantera ärenden som
skattemyndigheterna anmäler till Polisen. Men då
kan jag inte förstå att Ivar Franzéns parti, precis
som man har gjort under de gångna två åren,
uppenbarligen kommer att säga nej till sådana
utökade resurser inom polis- och åklagarväsendet.
Det haltar mycket i Ivar Franzéns argumentation,
och det brister när det gäller att gå från ord till
handling.