Herr talman! Varför vill vi satsa 150 miljoner? Jo,
därför att Riksskatteverket har redovisat att man
kan hantera det extra anslaget. Därför vidhåller vi
vår uppfattning. Nu kommer vi att fatta ett
majoritetsbeslut om detta, och det är bra.
Konsekvenserna av Ivar Franzéns resonemang är att
även de 100 miljoner som ni förespråkar kanske är
för mycket. Jag ser att Ivar Franzén nickar
instämmande. Då blir det tydligt att ni inte heller
vill satsa de 100 miljonerna, och då är det ganska
klart vad den här debatten ytterst handlar om.
Några vill satsa mer, och en grupp vill egentligen
inte satsa någonting men på grund av att vi tryckt
rör man sig. Det må vara så.
Regeringen vacklar uppenbarligen i denna fråga.
För några år sedan ville man inte satsa någonting.
Så kom Lindbeckkommissionen, och då bestämde
man sig för att ta ett steg. Nu börjar regeringen
tveka igen, retirera och gå ett slags kräftgång i
denna fråga. Det är dåligt att göra så.
Vi har nu kommit fram till att det handlar om ett
allvarligt problem som skall hanteras.
Riksskatteverket har redovisat att man klarar att
hantera dessa medel. Som vi har skrivit från
majoritetens sida i utskottet gäller det de mest
angelägna sektorerna. På så sätt kan vi höja
kvaliteten på skatteförvaltningens arbete, så att det
material som presenteras blir mera hanterbart för
åklagarsidan och de rättsvårdande instanserna i
processföringen.
Man kan alltså höja kvaliteten. Då underlättar man
processerna, och då går det snabbare. Vi kan alltså
åtgärda problemet på tingsrättssidan och
åklagarsidan genom att få bättre kvalitet på
materialet från skatteförvaltningen. Även på det
sättet kommer dessa medel att underlätta för att
lösa problemet. Det är det enda sätt som vi på
skatteutskottet kan hantera det problemet på. Den
andra frågan ligger utanför vårt beredningsområde.