Herr talman! Det betänkande som kammaren nu
har att ta ställning till är ett led i ett batteri av olika
åtgärder i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, åtgärder som så småningom även
andra berörda utskott för fram i sina kommande
betänkanden. Om det skulle bli ett positivt
ställningstagande här i kammaren till alla de förslag
som de olika utskotten presenterar, kommer
förutsättningarna för att mycket kraftfullt angripa
den tilltagande ekonomiska brottsligheten i
framtiden att vara mycket goda.
Det är väldigt svårt att exakt ange hur omfattande
den ekonomiska brottsligheten är. Det har i vissa
sammanhang nämnts ett belopp på över 100
miljarder kronor som årligen undanhålls staten. I
det ansträngda ekonomiska läget med en i
accelererande takt växande statsskuld har vi inte
råd att låta en sådan demoraliserande verksamhet
pågå.
En majoritet av skatteutskottet föreslår -- vilket här
har framgått av Ivar Franzéns anförande -- ett
resurstillskott av ytterligare 50 miljoner kronor till
skatteförvaltningen för kommande budgetår utöver
vad regeringen har föreslagit för att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Beloppet är detsamma
som Riksskatteverket har föreslagit i sin
anslagsframställning och faktiskt 50 miljoner
kronor lägre än vad skattemyndigheten tidigare har
fått löfte om.
De minnesgoda -- jag hoppas att Ivar Franzén tillhör
dem -- kommer väl i håg att regeringen i
kompletteringspropositionen för närmare ett år
sedan aviserade att resurserna för skattekontrollen
skulle fr.o.m. nästa budgetår förstärkas med
omkring 200 miljoner kronor per år under en
femårsperiod. Sedan dess har det varit märkbart
tyst från regeringens sida om dessa
resursförstärkningar till skattemyndigheten.
När utskottet besökte Riksskatteverket i höstas,
tog ledningen upp denna fråga. Man lovprisade
bl.a. Lindbeckkommissionens besked såsom
utomordentligt bra. Det hävdades från ledningens
sida att ytterligare satsningar på det här området
skulle ge tiofalt igen. Men det sades också vid
samma tillfälle: ''Vi har inte sett till dom pengarna
som utlovats och vi vågar inte trycka på knappen
innan vi har fått pengarna.''
''Trycka på knappen'' uppfattade åtminstone jag på
ett sådant sätt att man inte kunde börja nyanställa
och utbilda personal förrän man hade fått
klartecken om dessa ökade resurser. Man frågar
sig: Varför denna senfärdighet från regeringens
sida? I reservationen får vi faktiskt svaret. Där
använder man sig av uttryck som ''successivt'',
''iaktta en viss försiktighet'', ''orsaka störningar'',
''vinna erfarenheter'' osv. Detta upprepade Ivar
Franzén i talarstolen i dag. Är det möjligtvis så
regeringen och regeringspartierna vill bekämpa den
ekonomiska brottsligheten? Men inte bekämpar
man väl brottslighet med ''viss försiktighet'' eller
''successivt''? Oavsett vad det är för brottslighet,
måste man bekämpa den med all kraft och så
snabbt som möjligt. Majoritetsskrivningen i detta
utskottsbetänkande är ett led i en sådan
bekämpning.
Jag tycker att den reservation från
regeringspartierna som är fogad till detta
betänkande på något vis illustrerar den inställning
som inte minst Moderaterna har till ekonomisk
brottslighet. Den moderata justitieministern har
genom sitt uttalande mycket klart visat var
Moderaterna står i fråga om ekonomisk
brottslighet. Hon anser ju -- och det har inte
dementerats från regeringshåll -- att ekonomisk
brottslighet inte är lika allvarlig som annan
brottslighet, eftersom ''den inte innebär brott mot
den enskilde utan främst mot staten''.
Allt fler börjar misströsta om regeringens politik
mot den ekonomiska brottsligheten, en politik som
snällt sagt präglas av passivitet. Misströstan har
trängt sig in t.o.m. bland regeringspartierna. I en
tidningsintervju föreslår kds partisekreterare
samarbete med oss socialdemokrater för att stoppa
den ekonomiska brottsligheten. Han säger i samma
intervju att partiet har varit ensamt i kampen om
de här frågorna, och då menar han säkerligen inom
regeringen. Nu har hans partivänner möjlighet här
i kammaren att visa var de står i denna fråga och
visa sitt rätta ansikte genom att avstå från att rösta
på reservationen och i stället rösta på utskottets
förslag.
Som vi drar oss till minnes, gick Moderaterna i
valrörelsen hårt ut med budskapet om lag och
ordning. Men i de tre regeringsförklaringarna,
bortsett från den sista, har den ekonomiska
brottsligheten inte varit ett prioriterat område. I
den sista regeringsförklaringen snuddade
statsministern vid denna så viktiga fråga med
orden: ''Insatserna mot ekonomisk brottslighet
förstärks.'' Den förstärkning som föreslås i
budgetpropositionen är, enligt en majoritet i
skatteutskottet, inte tillräcklig. Vi gör en annan
bedömning än regeringen och regeringspartierna.
Vår bedömning överensstämmer med
Riksskatteverkets, och detta verk torde vara bäst
skickat att göra en sådan bedömning. Vårt förslag
innebär alltså inte någon politisk taktik.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag med mitt
yrkande om bifall till utskottets hemställan med fog
göra gällande att riksdagen här har möjlighet att slå
flera flugor i en smäll. Även om det kan få
marginella effekter för sysselsättningen så innebär
ett positivt beslut att viss personal inom
myndigheten som skulle ha sagts upp under
kommande budgetår, får möjlighet att stanna kvar
ytterligare en tid. Vidare kan samhällets lånebehov
krympa med några miljarder. Sist men inte minst
kan etik och moral återupprättas, och den hederlige
medborgaren och företagaren kan få stöd och
skydd mot fifflare och kriminella.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.