Fru talman! Frågan om Bromma flygplats har ju sitt
eget evighetsproblem. Så länge jag kan minnas har
frågan från och till diskuterats i riksdagen. Det är
en stor fråga i Stockholm, Sundbyberg, Solna och i
flera av de kommuner i norra delen av Stockholm
som har problem med flygverksamheten på
Bromma. Ändå bryr sig riksdagen och numera
också regeringen inte särskilt mycket om detta
stora miljöproblem.
Jag vill bara erinra om att det finns ett avtal mellan
Stockholm och svenska staten, ingånget 1947, som
löper ut den 31 december 1996. Detta avtal innebar
att Brommaområdet skulle upplåtas för
flygverksamhet under denna tidsperiod mot att
staten avstod från att uppföra bebyggelse på
Djurgården i Stockholm.
Avtalet har alltså hållits i 45 år. Det har förts många
debatter, tagits många initiativ och varit många
aktiviteter under dennat tid. Ytterligheterna har
naturligtvis också varit mycket stora i debatterna,
alltifrån de som vill ha mera flyg på Bromma till
dem som vill att flygtrafiken skall avvecklas i
enlighet med det ingångna avtalet mellan
Stockholm och svenska staten. Framför allt har
flygtrafiken satts i fråga.
När det 1976 blev en borgerlig regering skulle
frågan utredas, inte om Bromma skulle vara kvar
utan hur man skulle bevara Bromma flygplats för
flygtrafiken.
Det blev Ingvar Gullnäs som skulle klara den
uppgiften. Jag hade äran att sitta med i en
referensgrupp kring enmansutredaren tillsammans
med en annan socialdemokrat, Olle Östrand. När
resultatet var färdigt gjorde vi en egen skrivning
som dess värre inte redovisades i utredningen men
som naturligtvis mycket klart avviker från det
förslag som Ingvar Gullnäs lade fram. Det förslaget
innebar att man skulle utveckla och bygga ut
flygverksamheten på Bromma. Man skulle lösa in
en del fastigheter i området och bredda
kommunikationerna till och från flygplatsen.
Utredningen följdes av en proposition från
regeringen. Dess bättre punkterades denna
utredning av riksdagen. Orsaken till att den
punkterades var ingen annan än att miljöfrågorna
under hand har tagit över. Det fanns kanske inte så
många miljöfrågor 45 år tillbaka, men nu finns det
många sådana. Jag vill gärna säga att den
socialdemokratiska regeringen hade ett öppet sinne
för att i första hand slå vakt om miljöfrågorna när
det gällde Bromma. Vi har fört många debatter och
kanske inte alltid varit överens, men vi har varit
överens om de stora dragen, nämligen att det inte
är lämpligt att ha en flygplats mitt inne i ett mycket
tätbebyggt område.
Det är förs alltjämt diskussioner om vilken
betydelse miljön -- buller, avgaser, störningar,
olycksfallsrisker inom området -- skall tillmätas.
Hitintills har all den expertis som har varit
inkopplad på miljöfrågorna varit totalt
samstämmig: det är inte lämpligt med
flygverksamhet på Bromma. Det är inget bra läge
för en flygplats.
Helt nyligen, sommaren 1993, har
Naturvårdsverket skrivit till Koncessionsnämnden
för miljöskydd och bett att det skall utredas vilka
miljökrav som i framtiden skall ställas för att
flygverksamhet skall få bedrivas. Och då skall vi
komma ihåg att de nuvarande reglerna är mer än
tio år gamla, och det har skett en hel del under den
tiden.
Fru talman! Den 17 december 1980 beslutade
riksdagen att jettrafiken på Bromma snarast
möjligt skulle flyttas till Arlanda. Det hette också
att Bromma flygplats tills vidare skulle bibehållas
som flygplats med inriktning på allmänflyget och
behovet av en reservflygplats. Sedan dess har
tidpunkten flyttats fram till 1983, då jettrafiken
flyttades från Bromma till Arlanda. Därmed var
riksdagsbeslutet fullföljt. Då var det 13 år kvar till
dess att avtalet mellan Stockholm och svenska
staten upphörde.
Så här enkelt blev det emellertid inte -- därtill är
frågan alltför komplicerad. Den berör också många
intressen från olika grupper i det svenska
samhället. En del hade svårt att smälta att
riksdagen kunde fatta detta beslut. Det finns många
märkligheter som den som är intresserad kan ta del
av. Det finns hyllmeter med tryck om allt som har
förekommit i samband med diskussionerna kring
Bromma flygplats. Jag vill dock nämna en
märklighet.
Det fanns en utredning som hette
Inrikesflygutredningen. Den avgav sitt betänkande
1981. När denna utredning skulle göra en
bedömning av riksdagens beslut om att utlokalisera
jettrafiken till Arlanda kom man fram till att ''en
rimlig tolkning av riksdagsbeslutet var att annan
jettrafik på Bromma kunde vara kvar så länge
uppställda buller- och miljökrav tillgodosågs''.
Konsekvensen skulle alltså bli att Focker F 28
flyttades till Arlanda medan annan jettrafik kunde
vara kvar på Bromma under vissa förutsättningar.
Svaret på allt detta finns i trafikutskottets
betänkande 1980/81:28, där det slås fast att
utflyttning av jettrafiken från Bromma till Arlanda
står fast, även om trafikutskottet flyttade fram
tidpunkten för utflyttningen till 1983, som så
småningom också blev regeringens beslut.
År 1991 fick vi en regering som skall avreglera
flyget. Denna regering har nu öppnat Bromma
flygplats för jettrafik. Vi fick Malmö aviation i både
en och två upplagor, varav den senaste finns där
alltjämt.
Vi kan i dagens morgontidningar läsa att man skall
bredda utbudet trots att verksamheten på Bromma,
som det samtidigt meddelas, går med rätt
ordentliga förluster.
Regeringen tillåter alltså jettrafik på Bromma
oaktat att 1980 års beslut klart innebar att
jettrafiken skulle flyttas till Arlanda. Jag har bett
konstitutionsutskottet att granska regeringens
handläggning, och jag utgår från att utskottet har
möjlighet att lägga fram sina synpunkter innan
denna mandatperiod i riksdagen är till ända.
Jag vill alltså påstå att regeringen bryter mot
avtalet. Det är kanske t.o.m. så att regeringen inte
har brytt sig om vilket beslut riksdagen har fattat
om jettrafikens utflyttning från Bromma.
Jag vet också att regeringen tidigare har hänvisat till
vad som sker i Stockholms stadshus, där en knapp
majoritet, anförd av Moderata samlingspartiet, just
nu har kommit fram till att man skall förlänga
avtalet med 15 år. Om det vill jag bara säga att detta
inte kommer att innebära slutet på debatten om
Bromma flygplats. Det innebär i stället en
nytändning, och jag hoppas att det i den riksdag och
i det fullmäktige i Stockholm som skall väljas den
18 september i år uppstår en
mandatsammansättning som ger uttryck för
uppfattningen att miljön är något att kämpa för
också när det gäller Stockholm.