Fru talman! Om museernas framtid kan jag inte
låta bli att säga så här: Är museerna bara lagerlokaler
där vi förvarar lite gamla minnessaker som vi av
känslomässiga skäl inte vill slänga, eller ska de vara
levande mötesplatser för lärande och förståelse?
Ja, jag menar att vi faktiskt måste ta ställning till
vad vi ska ha våra museer till, även utanför kulturut-
skottets dörrar. Innanför dörrarna är vi väldigt eniga,
men utanför behöver vi en mer offensiv museipolitik.
Därför var det extra roligt att delta i årets musei-
dagar på Skeppsholmen. Där fanns viljan och lusten
att dela med sig av sina skatter till fler.
Men museernas ekonomiska situation är långtifrån
tillfredsställande, och på flera håll är den alarmeran-
de. I kulturutskottet väntar vi sedan länge på att rege-
ringen ska göra en mer grundläggande analys av både
ekonomin och myndighetsstrukturen inom museiom-
rådet. Eftersom analysen dröjer kan det bli aktuellt
med flera brandkårsutryckningar för att tillfälligt
komma till rätta med uppenbara brister.
Centralmuseernas samarbetsråd har nyligen i en
skrivelse till regeringen uttryckt oro inför det ekono-
miska framtidsperspektivet. De gör bedömningen att
om inte bättre balans kan skapas mellan mål och
medel kommer det inom en snar framtid inte gå att
upprätthålla en kvalitativ verksamhet i enlighet med
de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen.
Detta anser vi vara en utomordentligt allvarlig signal.
Därför är det extra tillfredsställande att konstatera
att det till år 2001 kommer att finnas en ekonomisk
förstärkning inom musei- och musikverksamhet. Vi
får se det som ett trendbrott och vill att dessa för-
stärkningar inom museivärlden bl.a. används till att
just utveckla museipedagogiken, kunskapsförmed-
lingen, IT och marknadsföring. Lärare och kulturar-
betare kan hjälpa till att fortbilda befintlig personal,
IT kan uppdateras, marknadsföring gentemot lärare
och allmänhet kan utvecklas och barn och ungdomar
kan lära sig att hitta till sina länsmuseer.
Medge att framtidens lärobok finns redan i våra
fantastiska museer, arkiv och bibliotek. När samar-
betet över sektorsgränserna växer fram kommer lärare
och elever att jubla av glädje. Jag är övertygad om
det. Många skolor har i dag redan hittat till Riksmu-
seets mycket kvalitativa webbsida, och deras besöks-
statistik ökar hela tiden.
Jag menar också att ett länsmuseum med utveck-
lad museipedagogik kan vara avgörande för att just
den staden får ta emot besökare, kulturturister. Kul-
turturism är en maktfullt växande sektor över hela
världen. Och vad gör vi när vi besöker ett annat land
eller en annan stad? Jo, vi besöker museet. Museerna
har verkligen framtiden för sig.
Kulturarbete är arbetsintensivt, och efterfrågan
kommer att öka i omfattning. Där finns många av
framtidens arbeten, men de kommer att vara sektor-
sövergripande.
Människor söker sig gärna till museer. De kan
hjälpa oss att bättre förstå vår historia och kan göra
vårt kulturarv tillgängligt. De kan hjälpa oss att förstå
helheten, orsak och verkan, så att säga. De utgör en
bas för att vi lättare ska kunna tolka vår samtid och
bygga våra framtidsvisioner, men också för att skapa
förståelse för andra kulturer.
Reaktionerna på det mycket stora samver-
kansprojektet Framtidstro har varit mycket positiva,
inte minst från elever och lärare som besökt de olika
utställningarna i hela landet.
Fru talman! På museidagarna lyfte man bl.a. fram
att genusperspektivet fortfarande inte riktigt har hittat
hem på våra museer. I målen för den nationella kul-
turpolitiken fastslås bl.a. att man ska verka för allas
möjligheter till kulturupplevelser. Det är klart att när
historien då beskrivs som enkönad utestängs halva
mänskligheten.
Regeringen håller nu på att inhämta kunskap om
hur de olika museerna arbetar med genusperspektivet.
Det är ingen rolig läsning, anser jag. Endast ett muse-
um har prövat sig självt ur ett genusperspektiv, och
det är Tekniska museet. Där återstår så gott som allt
vad avser de permanenta utställningarna.
De flesta museer verkar inte riktigt förstå vad som
menas med genusperspektiv och allas möjligheter.
Det är därför som vi i Miljöpartiet återkommer år
efter år med yrkandet att kompetensen om kvinnan i
historien måste samlas på ett ställe. Innan det är gjort
kommer inte övriga museer att ha något att referera
till.
Med det vill jag yrka bifall till reservation 7, un-
der mom. 12.
Det framkom också på museidagarna på Skepps-
holmen att man ville ha ett samlat ställe för ett cent-
rum för genuskunskap.
Det finns alltså både idéer och lust att genomföra
de av riksdagen beslutade nationella målen vid våra
museer. Då kan det inte vara rimligt, som det är i dag
på flera håll, att det statliga anslaget bara räcker till
att betala hyra, personal och säkerhetsanordningar.
Hela utställningsverksamheten kan inte bygga på
sponsorspengar. Sponsring är ett positivt komplement
till de statliga och kommunala bidragen, men kan inte
ersätta dem. Det är inte heller rimligt att akut brist på
resurser tvingar fram höjningar av inträdesavgifterna
till en nivå som gör det omöjligt för en del att besöka
museerna. Det förstärkta utrymme som kommer att
finnas år 2001 kan endast ses som en början på ett
trendbrott.
Kulturutskottet har också gjort ett tillkännagivan-
de till regeringen med följande innehåll:
Utskottet anser att det är angeläget att den sedan
länge pågående översynen av myndighetsstrukturen
på museiområdet snarast ska slutföras. Utskottet
anser att översynsarbetet också bör leda fram till att
museernas möjligheter till en långsiktig och säkrare
planering förbättras. Förhållandet mellan museernas
olika intäkter och deras möjligheter att utföra givna
uppdrag i enlighet med uppsatta mål bör analyseras.
De varningssignaler som kommit från olika museer
då det gäller obalans mellan museernas mål och me-
del bör givetvis beaktas i sammanhanget.
Vi tackar för det tillkännagivandet med anledning
av vår och Kristdemokraternas motioner.
När det gäller Museum Anna Nordlander hänvisar
jag till Ingegerd Saarinen, som står längre ned på
talarlistan.