Fru talman! I diskussionen och debatten på det
seminarium som jag var på i Norrköping i november
var det ganska tydligt att det var en stor majoritet som
inte ville ha ett nationellt kvinnomuseum. Det man
ville ha var stöttning och hjälp med kunskap och
kompetens. Man vill få uppbackning när man känner
att man inte har en viss kunskap och kompetens.
Diskussionen handlade snarare om att man behöver
resurser och någon som sitter på kompetensen.
Jag tror inte på tanken om ett nationellt kvin-
nomuseum - vad än Ewa Larsson må kalla det. Jag
tror att det är bättre att vi på olika sätt får ut det här
till de olika museerna.
Nu har vi skrivit in i regleringsbrevet att det här
ska skildras utifrån skilda perspektiv, t.ex. då det
gäller kön, klass och kulturell bakgrund. Jag förut-
sätter att regeringen, som nu har mål- och resulta-
tuppföljning i var och en av myndigheterna, sitter ned
och diskuterar med myndigheten om hur man har följt
upp regleringsbrevet och hur återrapporteringen ser
ut. Det här är en av de frågor som man arbetar med.
Jag vet också att det är en av de viktiga frågorna för
regeringen i den här dialogen. Därför förutsätter jag
att regeringen fortsätter med det arbetet och får alla
museer och museimyndigheter att jobba med den här
frågan.