Fru talman! Det betänkande som vi i dag debatte-
rar och ska ta ställning till härrör från motioner som
lämnades under allmänna motionstiden om just mu-
seer och utställningar. Jag skulle vilja börja med att
säga att jag tycker att vi har ett fantastiskt museiliv
runtom i vårt land. Den verksamhet som bedrivs på
många ställen är, tycker jag när jag möter den, både
imponerande och också ibland överraskande när det
t.ex. gäller vad man gör och vilken inriktning man
har.
Det är också så att museerna har en unik möjlighet
att lära ut vår historia. Vi kan få inblickar i det som
har varit. De ger oss upplevelser. De får oss att se
saker som vi tidigare inte sett. Det är också så att
museerna har möjlighet att visa föremål i anslutning
till den kunskap som vi får genom att läsa. Jag minns
själv när jag gick i skolan och fick gå på Helsing-
borgs stadsmuseum och faktiskt se de föremål som
jag annars bara hade läst om i historieböckerna. Jag
fick se Helsingborgs utveckling. Där har museerna en
unik möjlighet att vara en länk mellan den kunskap
man läser sig till och föremål ur vår historia.
Jag vill också säga att vi, nu när vi har tagit steget
in i 2000-talet, har ett sekel bakom oss då demokratin
utvecklades, då vi gick från jordbrukssamhälle till
industrisamhälle till kunskapssamhälle och då vårt
välfärdssamhälle utvecklades. Det är viktigt, tycker
jag, att detta sekels historia också får genomslag i
museernas verksamhet.
Den reflexion jag ibland gör när jag är ute på mu-
seer är att man inte alltid förmedlar detta. Man
glömmer bort vår nutidshistoria. Jag vill säga att jag
tycker att det är en av de viktigaste uppgifterna.
I betänkandet gör vi ett tillkännagivande. Det
handlar just om översynen av myndighetsstrukturen
på museiområdet. Senast i budgetpropositionen i
höstas skrev regeringen att översynen fortskred. Nu
ger ett enhälligt utskott regeringen till känna att denna
snarast bör slutföras. Det förutsätter jag att regeringen
ser till. Naturligtvis ska man inte bara titta på själva
strukturen, utan även på åtgärder som kan innebära
effektivare resursanvändning på museiområdet.
Jag vill kommentera en del av de reservationer
som är lämnade, men först vill jag säga att vi gemen-
samt har ställt upp bakom principerna för nya museer
och sagt att det inte bör inrättas fler centrala museer.
Därför tänker jag inte gå in på de enskilda museiför-
slagen utan hänvisar till de principer som vi har anta-
git.
Det första jag vill kommentera handlar om fritt
inträde för förskolebarn, studerande och ungdomar.
Jag vill säga att jag tycker att en av de viktigaste
uppgifterna för museerna just är att nå barn och ung-
domar. Vi har skrivit det i de kulturpolitiska målen.
Vi lyfter fram det i alla möjliga sammanhang, men vi
vill inte här tala om exakt hur museerna ska gå till
väga för att nå dessa grupper. Det kan vara kontakter
med skolan och förskolan och arbete på olika sätt. Jag
vet att det är många museer i dag som har fritt inträ-
de, men vi vill inte här i riksdagen säga att det är den
väg man ska gå. Det måste vara upp till varje muse-
um att själv avgöra det, men jag säger inget annat än
att denna grupp är en av de viktigaste att nå.
När det handlar om motionerna och reservationer-
na både om museernas jämställdhetsansvar och om
ett kvinnomuseum vill jag säga att det är viktigt att
kvinnoperspektivet finns i all museiverksamhet. Det
är någonting som vi har lyft fram många gånger. Jag
tror att jag har varit uppe i denna talarstol i alla
museidebatter jag har varit med i och sagt just detta.
Kvinnoperspektivet måste finnas med. Vi är alla en
del av vår historia, och den är inte helt formulerad
eller beskriven om man avstår från att spegla kvin-
nors historia.
Jag var på ett seminarium på Arbetets museum i
höstas, där man just diskuterade ett eventuellt kvin-
nomuseum. Det kom fram att de flesta där inte ville
ha ett specifikt centralt kvinnomuseum. Det de ville
ha var en kunskapsbank - ett resurscentrum som de
kunde använda därför att de känner att de inte har den
kunskap och erfarenhet som krävs. Det behövs någon
som kan hjälpa museerna på vägen och vara lite på-
drivande, så att vi får in kvinnoperspektivet och ge-
nusperspektivet i all museiverksamhet.
Jag måste säga att jag är ganska tilltalad av en så-
dan lösning och tycker att den är mycket mer attraktiv
än idén om ett specifikt kvinnomuseum.
Jag vill också säga att regeringen i regleringsbre-
ven talat om kultur, klass, kulturell bakgrund och
generationer. Nu sker återrapporteringen. Jag förut-
sätter att regeringen tittar på detta när den följer upp
mål och resultat.
Det sista jag vill säga gäller museum för design
och konsthantverk. Jag tycker att det är en väldigt bra
beskrivning i betänkandet av Röhsska museet. Nu är
utredningen Mötesplats för form och design ute på
remiss, och vi förutsätter att de eventuella skiljelinjer
och de frågetecken som finns klaras ut i behandlingen
av det betänkandet.
Med det vill jag yrka bifall till hemställan i betän-
kandet i dess helhet.