Fru talman! Annika Nilsson har alltid sagt i talar-
stolen att kvinnans historia ska gestaltas på alla våra
museum - kommunala museer, länsmuseer och statli-
ga museer. Det är väl ingen som någonsin har sagt
emot Annika Nilsson. Vi har väl alla bedyrat att detta
är en självklarhet.
Det pinsamma är att det inte räcker med att säga
det här från talarstolen. Det är ju museerna själva som
inte riktigt vet hur de ska hantera frågan. Det är där-
för som vi återkommer till att vi behöver ett specifikt
kvinnomuseum som kan samla den här kunskapen.
Men kunskapen behöver inte vara samlad i form av
föremål. Kunskap kan samlas på många sätt, och
kunskap kan gestaltas och spridas på många sätt. Det
handlar ju om det här navet och om att lära ut, så att
man kan se och förstå vad som fattas på våra museer.
Om Annika Nilsson hellre vill kalla ett historiskt
kvinnosamlande museum för ett historiskt kvinno-
kunskapscentrum är det helt okej för mig. Jag tycker
att vi ska ta tag i den här frågan nu tillsammans med
alla de organisationer som har arbetat med frågan
längre än vad jag och Annika Nilsson har gjort och se
till att det blir ett resultat.