Fru talman! Annika Nilsson pratar här om att man
har principer för museernas framtid. Jag tycker att det
är lite grann som att man har skygglappar för ögonen
när man ser på hur samhället utvecklas. Ska vi tolka
det som att vi aldrig, vad som än kommer att hända
framöver, kommer att kunna ha andra nya museer
med nationellt ansvar?
Jag är självklart enig med Annika Nilsson om att
kvinnoperspektivet bör genomsyra all museiverksam-
het. Men varför inte stötta ett gott exempel, t.ex.
Anna Nordlander-museet? Det kan vara bra med goda
exempel när man vill att det ska utvecklas mer.
Annika Nilsson nämnde att man när det gäller
Röhsska museet väntar på en utredning som ska
komma framöver. Det känns lite som att man väntar
med att ge pengar tills man vet hur det har varit. Det
är väldigt svårt att växa i en verksamhet om man har
en otrygg ekonomi. Jag skulle vilja veta lite om hur
Annika Nilsson ser på det här.