Herr talman! En förskönande bild var det onekligen som Conny Öhman gav; det vill jag påstå.
Men jag återgår till primärvården. Jag tycker att de punkter som Conny Öhman redovisar är värda att framhålla. Jag delar uppfattningen om att det finns en hel del som görs och som planeras. Men jag känner också en oro för att mycket av det arbete och de resurser som har lagts ned - för den delen även av de miljoner som har lagts ned på Familjemedicinska institutet - inte ger den framtida fortsättning på verksamheten som vi måste ha. Om vi ska klara primärvården framöver tycker jag att det är jätteviktigt att vi får en utveckling i den delen.
Jag ser också en del signaler i dag som tyder på att stafettläkeriet, om jag får uttrycka mig så, börjar tillta igen i alla fall på vissa områden i det här landet. Det oroar mig mycket. Jag kommer själv från ett län, Dalarna, där nästan en tredjedel av tjänsterna är vakanta. Jag har flera bilder från vårt land där situationen är allt annat än tillfredsställande.
Om vi ska kunna ha en attraktiv primärvård - basen i hälso- och sjukvården och vardagssjukvården - är det viktigt att den ska finnas nära till hands och att den också är försörjd med personal. Jag ser för min del fler utbildade. Jag ser att vi ska uppmuntra en mångfald och se att det är ett sätt att öka attraktiviteten till att söka sig till primärvården. Jag har flera exempel på det. Det handlar om att utveckla ledarskapet, medarbetarskapet och kanske det allra, allra viktigaste: Om vi kan erbjuda en attraktiv verksamhet inom primärvården kommer det också att locka personal.