Herr talman! Jag får först tacka för berömmet, Conny Öhman! Vi har lagt ned en hel del tid på att fundera på det viktiga området hälso- och sjukvård. Vi har kommit fram till att vi bör ha en nationell sjukvårdsskatt, men framför allt en sjukvård som fungerar mycket bättre än den gör i dag.
Conny berömmer och säger att det
är
bra i dag. Och det finns mycket som är bra; jag kan dela den synen. Men det finns också många saker som behöver förbättras. Vi har haft med oss företrädare för sjukvårdens olika delar. Vi har haft med oss många människor som har sett de bekymmer som finns bland annat i tillgängligheten och i hopblandningen av finansiering och drift. Där har man politiken med och styr långt in i verksamheten. Där har man inte något bra ersättningssystem som fungerar väl och så vidare.
Det gäller kanske också vårdgarantin, som jag tänkte fråga Conny Öhman om. Johan Calltorp arbetar med den, som Conny så väl vet. Han beskriver i en artikel att det har hänt mycket sedan vårdgarantin äntligen infördes. Men han säger något speciellt på ett ställe, förutom att patienten får mer vård i dag tack vare vårdgarantin. Journalisten frågar: När det var så lätt att avskaffa vårdköerna - varför har man då inte gjort det tidigare? Jo, i princip vande sig väl alla vid att det fanns köer, säger Johan Calltorp. Det bara är så!
Jag frågar Conny Öhman: Varför tog det så lång tid för Socialdemokraterna och Vänstern att säga ja till en vårdgaranti? Varför sade man nej tolv gånger här i kammaren? Och varför backar man lite grann in i framtiden när det gäller sjukvårdsfrågorna?