Herr talman! Jag måste börja med frågan om skatterna och de miljarder i skattesänkningar som återkommer i Socialdemokraternas retorik. Så här enkelt är det: Vi och alliansen vill att denna miljon människor som inte har gått till jobbet i dag också ska komma i jobb. Och om de kommer i jobb kommer skatteintäkterna i Sverige att öka trots att de kommer att minska per person. Det innebär väl ingen farlig och svår matematisk ekvation att förstå det. Alltså handlar det om att när fler kommer i jobb så behöver inte var och en betala lika mycket i skatt, och ändå får vi in skattemedel.
Vad Kristdemokraterna har sagt är att på sikt vore det bra om även Sverige hade ungefär liknande skattebördor att bära som övriga Europa. Självklart ska vi betala skatt! Och vi som står här, som har en hygglig lön, vi ska betala mer skatt än de som har låga inkomster. Hela vår skattepolitik har ju utgått ifrån det. Vi ska ha solidarisk finansiering. Det är viktigt att komma ihåg detta.
Sedan vill jag ställa en fråga till Conny Öhman. Den gäller prioriteringsbeslutet som togs här i Sveriges riksdag 1997. Alla partier var överens om prioriteringsbeslutet. Varje gång vi har fått rapporter, tillsammans och var och en för sig, har vi sett att det egentligen inte har hänt så hemskt mycket med anledning av det. Vad har Conny Öhman att säga? Varför har det inte hänt så mycket när det gäller att följa upp riksdagens beslut?