Herr talman! Just därför att vi inte förespråkar någon form av - vad var det för konstigt ord som Anne Marie Brodén använde, planhushållning? - har vi drivit igenom den här driftsformen för offentligt finansierade sjukhus. Vi vill ta ansvar för att man ska kunna skapa valfrihet och ett system för entreprenörer, där man kan utnyttja detta med konkurrens för att få låga kostnader.
Jag gjorde i en tidigare debatt en liknelse på ett annat område för att detta skulle bli mer begripligt. Jag sade: I början på 1900-talet fanns det väldigt få bilar. Då hade vi väldigt få trafikregler. Allteftersom bilismen har tätnat och fordonen har blivit fler har vi fått fler regler. Det blir kollisioner mellan individer i systemet om man inte har ett regelverk. På samma sätt är det inom alla samhällssektorer. När vi får fler aktörer på ett område behöver vi regler.
Därför är det fel att tala om en stopplag. Vad vi har skapat är ett regelverk för en marknad. Naturligtvis kommer reglerna att behöva utvecklas allteftersom marknaden växer. Det finns inga som helst ambitioner att stoppa någon, vare sig Lundby, Sankt Göran eller någon annan, utan ambitionen är att skapa ett regelverk inom vilket dessa aktörer kan agera så att man får just de effekter som Anne Marie Brodén talar om. Det har vi bidragit till att skapa.