Herr talman! Det är en väldig massa motionsyrkanden vi har fått ta ställning till i socialutskottet inför den här debatten. De är ca 320, och det är självklart en mängd olika områden inom hälso- och sjukvården som berörs i betänkandet. Vänsterpartiet har 13 reservationer och tre särskilda yttranden. I mitt anförande kommer jag att utgå från Vänsterpartiets motioner.
Många av yrkandena har patientperspektivet i främsta rummet. Därför känns det speciellt glädjande att vi nu har enats om ett tillkännagivande som handlar om behovet av att samla samtliga föreskrifter som gäller patientens ställning och rättigheter på ett och samma ställe. Vänsterpartiet menar att patientens möjligheter och rätt till inflytande över sin vård och behandling behöver förbättras. I takt med en alltmer specialiserad och komplex vård ökar behovet av information och tid för ställningstagande. Sverige är i dag det enda nordiska landet som saknar en särskild lag som reglerar patientens rättigheter. Enligt Socialstyrelsens rapport om patientens ställning är kunskapen hos vårdgivare och patienter om lagstiftningen som rör patientens ställning dålig. Det gäller kännedom om, och tolkning och tillämpning av lagstiftningen. En orsak till detta hänförs till att patienträttigheterna är spridda på flera lagar, och det gör det svårt att få ett helhetsgrepp. Nu ser vi fram emot att här i kammaren inom en rimlig tid framöver få fatta beslut om en samlad lagstiftning rörande patienträttigheter.
Därmed inte sagt, herr talman, att alla problem kan lösas med hjälp av ändringar i lagstiftningen. I slutet av 90-talet infördes rätten för patienter att få en förnyad medicinsk bedömning. Rätten omfattar patienter med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom. Det är en mycket bra lag. Men enligt patientföreträdare erbjuds den emellertid inte patienterna i så många fall som det vore befogat. Kunskapen om rätten till en förnyad medicinsk bedömning är låg. Sedan lagen infördes har den sällan praktiserats. Information saknas, bland annat på andra språk än svenska.
Vänsterpartiet anser att det är dags att se över lagstiftningen och tillämpningen av rätten till förnyad medicinsk bedömning. Vi menar också att man bör överväga att införa informationsplikt för ansvarig läkare att upplysa om denna rätt. Därutöver anser vi att en sjukdomsgrupp som borde få möjligheten till förnyad medicinsk bedömning lyser med sin frånvaro, nämligen de med schizofreni. Det är en allvarlig sjukdom. Schizofreni är ofta förenad med livslångt lidande. Den kan vara dödlig och är föremål för stora variationer i behandlingar. Tyvärr fick vi inte majoritet för vårt förslag att se över lagstiftningen om förnyad medicinsk bedömning i socialutskottet. En översyn borde göras.
Herr talman! Vänsterpartiet har återigen väckt en motion om lobotomi. Vi kan finna många grymma så kallade behandlingsmetoder inom psykiatrin bara genom att se tillbaka i tiden till 40-talet. Det var långbad, elchocker i vaket tillstånd och - kanske den grymmaste av alla - lobotomi. De första lobotomierna i Sverige gjordes 1944. Antalet operationer ökade i snabb takt, och under åren fram till 1958 lobotomerades i vårt land 4 500 personer. 61 % var kvinnor och 39 % var män. 1963 utfördes den sista regelrätta lobotomin i vårt land. Enligt studier som har gjorts vid Umeå universitet lobotomerades även barn.
När jag läser resultatsbeskrivningar av de operationer som gjordes kan jag inte låta bli att förvånas över att man fortsatte med ingreppen, trots hög dödlighet, förändrade personligheter och avsaknaden av förbättringar i patienternas tillstånd. Jag kan inte heller förstå att Svenska Akademien tilldelade uppfinnaren av lobotomi Nobelpriset hösten 1949. Handlade det verkligen om vetenskap och beprövad erfarenhet enligt dåtidens mått, eller kan det ha varit så att människor med psykiska sjukdomar ansågs vara mindre värda och därför kunde utsättas för detta ingrepp?
Vänsterpartiet anser att behovet av kartläggning och utredning är än mer aktuellt på grund av studier i Umeå som visar att även barn lobotomerades. Det får ses som anmärkningsvärt även med den tidens mått mätt. Det finns behov av kunskap om hur många som faktiskt drabbades, vilka konsekvenserna blev och hur dessa människors liv ter sig i dag. Förutsättningarna för ekonomisk ersättning borde också utredas. Vi måste lära oss av historien.
I dag förekommer psykokirurgi i begränsad omfattning vid Karolinska sjukhuset, och då handlar det om patienter med svår kronisk ångest där all annan medicinsk behandling har misslyckats. Det finns säkert goda skäl till att psykokirurgi föreslås vid svåra ångesttillstånd, men mot bakgrund av att ingreppet ändå starkt kan ifrågasättas anser vi att också dagens ingrepp bör utredas.
Herr talman! Över partigränserna är vi överens om att hälso- och sjukvården ska vara solidariskt finansierad med skattemedel, ges efter behov och vara tillgänglig för alla. Vänsterpartiet anser att vården i huvudsak ska drivas i offentlig regi. Alternativa driftsformer som kan vara ett komplement kan vara brukarägda verksamheter, ideella stiftelser och kooperativ. De borgerliga partierna sjunger sin lovsång om konkurrens och mångfald. Men vad har ni för garantier för att tesen om privatisering av hälso- och sjukvården skulle ge mer pengar och kvalitet?
Konkurrensutsättning innebär att upphandling ska genomföras vart tredje eller vart fjärde år, vilket betyder att byte av utförare kan ske lika ofta. Konkurrensutsättningen bygger mest på ekonomiska incitament, och inom sjukvården bygger resultatet i hög grad på att det upprättas ett förtroendefullt förhållande mellan patient och personal. Det måste vara helt klart för den enskilde att behandlingar bygger på ett oegennyttigt förhållande från vårdgivarens sida. En ökad ekonomism i vården bidrar till att detta förtroende undergrävs. Vi kan se detta uttryckas i flera undersökningar.
Vänsterpartiet anser att vårdinrättningar inte kan konkurrera med varandra på samma sätt som till exempel klädesmärken eller någon typ av varuproduktion. Våra partikamrater i Stockholms stadshus har låtit en utomstående expert utvärdera konsekvenserna av privatiseringar i Stockholm och resten av landet, som de ödmjukt talar om i sin rapport.
Enligt äldre utvärderingar visar konkurrensutsättning ekonomiska vinster, men från mitten av 90-talet har det förändrats. Priserna har stigit snabbare i kommuner med en hög grad av privatiserad drift av offentlig verksamhet. Konkurrensutsättningen har sällan lett till konkurrens i verkligheten utan till att privata oligopol har tagit över driften. Det kan också konstateras att i tidigare beräkningar av vinsterna uteslöts medvetet många kostnader. När dessa kostnader nu räknats in finns det inget som tyder på att konkurrensutsättningen överlag medför några kostnadssänkningar för offentlig sektor.
Samtidigt, herr talman, finns det mycket allvarlig kritik mot kvaliteten, liksom mot arbetssituationen för de anställda. Till exempel har privata äldreboenden i genomsnitt 15 % lägre personaltäthet än offentliga. I den största jämförande kvalitetsundersökning som genomförts hitintills får de privata äldreboendena sammantaget sämre omdöme i 59 av 59 ställda frågor.
Vi menar att konsekvenserna av de redan genomförda konkurrensutsättningarna bör utvärderas ur ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån brukare, patienter och personal. Egentligen är det så självklart att den här utvärderingen behövs att någon ytterligare argumentation inte borde behövas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 30.
Utöver de motioner jag hitintills berört har Vänsterpartiet bland annat uppmärksammat problem med att kvinnor inte får samma vård och behandling som män trots likartade medicinska faktorer. Detta missgynnar självklart kvinnor. Vi anser att det finns all anledning att tro att motsvarande struktur återfinns när det gäller tillämpningen och utformningen av patienträttigheterna. Vi menar att patienträttighetslagstiftningen borde analyseras ur ett genusperspektiv.
Ett annat område vi är bekymrade över är tillgången på psykoterapeuter på annat språk än svenska. Om man inte har svenska som modersmål är det i regel svårt att fullt ut tillgodogöra sig psykoterapi. Vi menar att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över tillgången på psykoterapeuter som kan verka på andra språk än svenska samt se över i vilken utsträckning de finns att tillgå i den offentliga verksamheten.
Herr talman! Jag har nu argumenterat för och presenterat ett antal av Vänsterpartiets motioner från allmänna motionstiden. Självklart står jag bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag alltså bifall till reservation nr 30.