Fru talman! Att jag talade en hel del om oppositionens politik kan bero på att hela betänkandet bygger på tre motioner från oppositionen. Det var liksom poängen med betänkandet. Men om du tittar i mitt manus, Ulla Andersson, så handlar mycket om vad vi har gjort, gör och har aviserat att göra. Jag vill därför påstå att det handlade lika mycket om den egna politiken också.
Lars Calmfors har blivit en guru för vänstersidan eftersom han har sagt att man ska stimulera ekonomin mer. Det gör regeringen också, men han kanske tycker att man ska gå ännu ett steg framåt - och det ska man kanske göra.
Men varför lyssnar ni på Lars Calmfors nu och inte när han säger att det vi har gjort när det gäller a-kassan är forskningsmässigt och ekonomiskt beprövat kloka åtgärder? Jobbskatteavdraget ger enligt honom varaktigt högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Det säger Lars Calmfors, men då lyssnar inte Ulla Andersson. Men nu när han säger att man ska gå ytterligare ett steg är han guru för Ulla Andersson. En forskare som har hög trovärdighet borde man kanske lyssna på alltid. Eller är det bara när han passar in som han är guru för Ulla Andersson?
Annars brukar Ulla Andersson inte lyssna på nationalekonomer som står för en fri marknad, väl fungerande konkurrens och en ansvarsfull offentlig finanspolitik. Ulla Andersson brukar tycka att man ska sätta sprätt på pengarna oavsett om det är låg- eller högkonjunktur.