Herr talman! Det är välbekant att Folkpartiet kämpade för höga ersättningsnivåer i sjukförsäkringen och att man ingick en kompromiss. Ulla Andersson får väl vänja sig vid tanken på att man faktiskt kommer att få kompromissa när Ulla Andersson tillsammans med de andra två partierna ska arbeta fram en regeringsplattform, eller vad ni kallar det - valplattform får det ju inte heta. Det är väl bra träning. Man kan väl också stoppa in ett annat träningsmoment, nämligen att ni får se till att den budget som ni lägger fram har samma utrymme som era två partner i framtiden.
Huvudpoängen i mitt försvar för socialförsäkringssystemet är att en förutsättning för att de systemen ska finnas och vara bra och tillräckligt generösa är att man har en väldigt stor andel av befolkningen i arbete. Arbetslinjen är A och O. Hoppar man över det första ledet och bara koncentrerar sig på det andra ledet, nämligen förmånen att utan att diskutera fokusera på hur välståndet ska skapas, då har man grävt välfärdssystemets grav.
Vi har försökt värna systemet genom vår starka betoning av arbetslinjen - att se till att så många människor som möjligt tidigt kommer in i arbetslivet, att de som är utlandsfödda i större utsträckning kommer in i arbetslivet och att människor gärna arbetar längre än vad de gör för närvarande så att den faktiska pensionsåldern höjs. Vi vill inte att människor som redan arbetar väldigt mycket ska springa som skållade råttor i sjukvårdskorridorerna och arbeta mer, utan det är snarare så att en större andel av befolkningen ska arbeta heltid, komma in tidigare i arbetslivet och lämna arbetslivet senare. Och som sagt var: De som står särskilt långt ifrån arbetsmarknaden måste komma in i större utsträckning. Det är på det sättet som välfärdssystemen kan räddas för framtiden.