Fru talman! Det är en dyster framtid i kommunerna, men det är inte en alarmerande situation - inte i jämförelse med vad som händer i exempelvis industrin.
Det tas fram en del larmrapporter. Till exempel framstod Timrå kommun som något slags typexempel för kommunsektorn. 100 personer hade varslats i Timrå kommun. Men det är inget typexempel. Timrås problem går långt tillbaka i tiden. Man har hög skuldsättningsgrad på grund av långvarig socialdemokratisk misskötsel. Det är sanningen. Man har i många år också haft stora underskott i socialnämndens budget. Nu har man hamnat i ett läge där man akut måste göra något åt detta. Det här är inte representativt för Sveriges kommuner. Timrås situation är speciell, men den lyfts fram i medierna som ett typexempel.
Framtidsutsikterna är som sagt var bekymmersamma, framför allt för 2010. Vi måste noggrant överväga hur vi kan stödja på olika sätt. Men även kommunpolitikerna måste prioritera tufft och klokt i detta läge.
Socialbidragskostnaderna har inte ökat totalt hittills. Vi kan dock befara att konjunkturläget får den effekten. Det är ingen medveten politik att socialbidragskostnaderna ska öka. Däremot är det en medveten politik att få arbetsmarknaden att fungera bättre. Att vissa människor inte har ett fullgott försäkringsskydd beror på att de ganska nyligen har kommit in på arbetsmarknaden.
Det ska noteras att många tack vare sina fackliga organisationer har ett mycket bättre försäkringsskydd än bara vad staten erbjuder. Det är en utveckling som jag välkomnar. Det är klokt att vi har en statlig del men också en tilläggsdel som de fackliga organisationerna står för via medlemsavgiften. Det är också ett bra incitament för att vara med i fackliga organisationer, vilket också är positivt.