Herr talman! Detta med finansieringen stämmer inte. Förmögenhetsskatten är ett bra exempel. Där sade finansministern stolt att den inte behövde finansieras fullt ut, för det fanns minsann resurser. Ja, det fanns resurser i de lador som våra regeringar tillsammans med svenska folket släpat ihop under ett decennium. Det satte ni sprätt på, Bertil Kjellberg, och jag förstår varför. Moderaterna tyckte nämligen redan från början att överskott i goda tider var att överbeskatta deras kärnväljartrupper, de med mycket goda inkomster. De 10 procent som tjänar mest har fått mer genom er politik än de 60 procenten låg- och medelinkomsttagare. Det säger väl allt om politiken!
När det gäller utanförskapet, Bertil Kjellberg, var ni väldigt framgångsrika med den PR-byrå-finansierade kampanj ni förde, och ni hade på er hemsida en tydlig definition av utanförskapet. Ni utvärderade den varje dag och varje vecka för att se vad som hände. Det gick naturligtvis åt fel håll, tyckte ni. Nu när utanförskapet ökar kraftigt enligt Bertil Kjellbergs räknemetod vågar jag säga att vi snart är i ett läge då utanförskapet är större, enligt Moderaternas sätt att räkna, än vid regeringsskiftet. Varför har ni då bytt mått? Kan det finnas en anledning till det? Kan det vara så att ni söker efter andra mått och försöker beskriva en annan utveckling? Jag vill ha svar på det.
Nu ökar antalet arbetslösa. De är redan fler än de var i november 2006. Socialbidragen ökar i 65 procent av landets kommuner. Det kommer inte att vara lägre siffror nästa gång vi träffas här, Bertil Kjellberg, utan högre. Vad har du för politik för att den socialbidragslinje ni nu bedriver ska kunna förbytas i den arbetslinje som Sverige behöver?