Fru talman! Jag ska gärna fundera över orden bären varandras bördor. De drev mycket av min agitation i valrörelsen 2006 för att få bort Thomas Östros från regeringsmakten. Varför? Jo, därför att vi hade en högre arbetslöshet i högkonjunkturens 2006 än vad vi hade 2002. Vi hade oerhört många människor utanför arbetsmarknaden. Under Socialdemokraternas tid vid makten hade vi köer av människor i långtidssjukskrivningar, ett ökat antal i förtidspensioneringar, illa fungerande rehabiliteringsinsatser och ett dåligt fungerande socialförsäkringssystem. Vi hade ett enormt stort utanförskap.
Det här har vi vänt. När kurvorna pekade uppåt under goda år vad gällde förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar men även i arbetslöshet, har de pekat nedåt de senaste åren. Nu har vi ett läge i svensk ekonomi och världsekonomi som är mycket bekymmersamt.
Thomas Östros försöker ge sken av att det här kommer att gå helt smärtfritt förbi om bara de får bestämma, för då kommer de att lösa alla problem. Det är en falsk bild som du försöker måla upp inför dina väljare, därför att det här är ett bekymmersamt läge som vi alla kommer att ha jobbigt med under den ekonomiska vinter som vi går emot just nu.
Det innebär inte att vi inte måste vara mycket aktiva, och vi kan vara mycket aktiva. Jag har pekat på flera olika exempel i mitt anförande på hur regeringen är mycket aktiv för att åtgärda problemen, och man kommer att göra mycket, mycket mer. Kommunernas ekonomi är ett sådant exempel som vi måste följa mycket noggrant. Men ge inte heller där skenet av att om Thomas Östros vore finansminister skulle Sveriges kommuner ha en bekymmersfri tillvaro.
Thomas Östros ger skenet av att Karolinska Institutet inte skulle behöva avskeda några människor, trots att man har gått med underskott i 25 års tid. Det finns strukturella problem som skapar problem även i dagens läge. Men skyll inte allt detta på den sittande regeringen! Lite ödmjukhet får Thomas Östros själv visa.