Fru talman! Jag vill yrka bifall till majoritetens förslag i FiU12.
Världsekonomin är i ett mycket bekymmersamt läge. Vi har gått från att tro att vi mötte en lågkonjunktur till att nu tala om en recession i världsekonomin. Anställda - exempelvis fordonsarbetare i Detroit, Rüsselsheim och Göteborg - känner oro inför julen. Hur ska det bli med jobbet? Hur blir det med framtiden? Många människor upplever just nu en bekymmersam situation, och det är svårt att se hur utvecklingen blir på längre sikt.
Konjunkturinstitutet uttrycker det på följande sätt i dag: Den globala lågkonjunkturen och finanskrisen får stora effekter på den reala ekonomin i Sverige 2009. Så är det. Ett litet exportberoende land som Sverige drabbas, särskilt som vi ser att fordonsindustrin, som är stor och viktig för Sverige, drabbas hårt.
Låt oss ta en bild från det gamla bondesamhället. Vi kan säga att man använde sommaren och hösten för att spara i förråden. Man sparar för att kunna ha detta under vintern. Särskilt om man bedömde att vintern skulle bli lång och kall gällde det att se till att förråden räckte under hela vintern.
Det fanns de som inte sparade i förråden. Det fanns också de som sparade i förråden men som satte sprätt på alla godsakerna till jul och inte hade någonting kvar när vintern blev längre än normalt. Det finns en risk att vi har sådana politiska krafter även i det svenska samhället.
Nu har vi att behandla ett betänkande som tar upp tre motioner från oppositionen med anledning av konjunkturavmattningen. Oppositionen klagar på att vi i alliansen, regeringssidan, inte gör tillräckligt. Thomas Östros, Socialdemokraternas ekonomiska talesman, säger i TT att regeringen sitter still, att vi inte tror att politiken har någon roll att spela i det här läget.
Är vi passiva? Jag lyssnade på Sonia Karlsson, Socialdemokraternas talesman i den förra debatten om samhällsekonomi på utgiftsområde 2. Hon sade att vi har hanterat fem extra propositioner under hösten i finansutskottet. Är det passivt?
Vi har lagt fram en av EU:s mest expansiva budgetar redan tidigare på hösten som har behandlats i riksdagen. Den innehöll ökade satsningar på 32 miljarder kronor. Det plus det som låg i gamla beslut sedan tidigare gör att vi ökar de offentliga utgifterna med nya 36 miljarder kronor den 1 januari 2009. Det är 4 000 kronor per svensk. Det är intressant att jämföra det med ett av de förslag som kom från oppositionen om att göra en engångsutbetalning på 100 kronor extra i barnbidrag, även till dem som har det ganska gott ställt.
Vi har antagit ett program mot finanskrisen med både en stabilitetsplan och ett garantiprogram. Här har vi sett klara förbättringar på kreditmarknaden, men vi är långt ifrån färdiga, långt ifrån att känna att det här har fungerat fullt ut. Ett av de problem som vi brottas med och som Socialdemokraternas ekonomiska talesman inte verkar veta av är EU:s regelverk och statsstödsregler som gör att vi inte kan sätta de garantiavgifter som vi skulle önska för att göra det helt lönsamt för alla banker att snabbt gå in i systemet.
Det regelverket försöker vi på olika sätt bearbeta för att få till stånd en bättre ordning för att därmed kunna få ännu effektivare åtgärder mot finanskrisen. Det verkar som att Thomas Östros inte vet om detta. Antingen har han svårt att ta in information, eller så står han här och för fram uppgifter som inte stämmer med verkligheten.
Vi har fattat beslut i riksdagen om garantier på sammantaget 2 100 miljarder kronor. Det är ett stort åtagande som den svenska staten gjort. Jämför dessa 2 100 miljarder med hela vår bnp som är på drygt 3 000 miljarder kronor.
Vi har stärkt kapitalinsatsen i Almi för att ge dem ökade muskler att låna ut pengar till småföretag, gett dem också regelverk som gör att de kan nå fler typer av småföretag. Vi har förstärkt svenska exportkrediter med 5 miljarder sammanlagt, varav 3 är nya miljarder, för att öka kapaciteten att låna ut till svenska exportföretag som har svårt att få finansiering på den vanliga finansmarknaden.
Vi har aviserat ett jobbprogram som omfattar 8,3 miljarder kronor år 2009 och som handlar om, utöver det som föreslogs i budgeten, ytterligare satsningar på yrkesutbildning, praktikplatser, förmedlingsinsatser på Arbetsförmedlingen och underhåll av vägar och järnvägar, med mera. Vi antog i går ett fordonspaket som kan ge upp till 28 miljarder i stöd och stimulanser till fordonsbranschen, ett paket som var det första som har antagits av något parlament i Europa och i USA.
Regeringen följer självklart utvecklingen mycket noga framöver. Fler åtgärder kan behöva vidtas. Konjunkturinstitutet bedömer att det kan finnas både utrymme och nödvändighet för detta. Men det gäller att vidta rätt åtgärder i rätt tid och att se till att de resurser som vi har räcker under hela den bistra vinter som vi nu möter. Det gäller att vårda skattebetalarnas pengar så att pengarna används effektivt och inte används på områden där de gör lite nytta för jobben och för att stimulera ekonomin. Kom ihåg att vi går från att vi trodde att vi skulle ha ett budgetöverskott nästa år på 15-20 miljarder kronor till att vi i dag bedömer att det blir 40-50 miljarder i underskott 2009. Det gäller att ta ansvar för statsfinanserna så att man vidtar rätt åtgärder i rätt tid.
Det här kallar oppositionen för passivitet. Det är mycket märkligt. Vad föreslår de själva? Socialdemokraterna har högstämd retorik och högt tonläge, men vad är deras krispaket? Jo, det är 6,6 miljarder kronor för 2009. Bara det jobbprogram som vi har lagt fram är mer omfattande än det stora krispaket som de själva talar om. De skriver: Det här är åtgärder, omedelbara och väl tilltagna åtgärder, för att möta den dramatiska försämringen av konjunkturen. Men det är inte ens i närheten av det program som vi har lanserat bara för arbetsmarknaden.
Det är ett högt tonläge hos oppositionen, mycket av katastrof, enorma dimensioner på allting. Det gäller oavsett om man lyssnar på Ulla Andersson, Mikaela Valtersson eller Thomas Östros - sällan rimliga proportioner på någonting.
Ett exempel är när Thomas Östros talar om hur vi har satt sprätt på pengarna under 2007 och 2008 när det var goda tider. Han ger sken av att det fanns ett sparandeöverskott och att Socialdemokraterna ville spara mer, ladda mer i ladorna, mer i förråden.
För det första låg vi redan då över det sparandemål som vi satt upp gemensamt, Socialdemokraterna och allianspartierna.
För det andra, hade Socialdemokraterna i sina budgetalternativ något större offentligt sparande? Nej, de satte sprätt på lika mycket pengar. Skillnaden är bara att vi hade mer av skattesänkningar för människor som arbetar. Ni hade lite mer bidrag, särskilt för dem som tjänar lite mer.
När det gäller finanskrisen talar Thomas Östros här om att det är en skandal att inte alla är med i garantiprogrammet och antyder att vi ska ha ett obligatorium. Ja, är det så att vi ska införa ett obligatorium? Jag säger inte att det är helt uteslutet, men kan Thomas Östros utveckla hur vi ska gå till väga? Inser Thomas Östros den komplicerade lagstiftningsprocedur som det innebär? Vilka ska omfattas? Hur ska regelverket se ut? Det är inte helt enkelt. Men Thomas Östros kanske svarar på de frågorna. Om han lanserar dem kan vi säkert samtala seriöst om just detta.
Det höga tonläget och bristen på proportioner gör att det blir ganska dålig trovärdighet i oppositionens kritik. Låt mig citera krönikören Peter Kadhammar som skrev i Aftonbladet i går. Jag tycker att han fångar det här på ett ganska intressant sätt. Han skriver så här angående katastrofnarkomanerna: "Samma natt som socialdemokraterna förlorade regeringsmakten blev Thomas Östros katastrofnarkoman. Med tvångsmässig regelbundenhet sänder han nu inbjudningar till Sveriges nyhetsredaktioner i vilka han erbjuder sig att kommentera regeringens politik.
Den är alltid katastrofal, alternativt orättvis, helst både och.
Senast i måndags sa Östros med en indignerad röst som la ansvaret för den internationella finanskrisen på finansminister Anders Borg:
Han måste förstå att han nu har ett mycket stort ansvar för att häva en ökande arbetslöshet.
Ja, prognoserna är verkligen hemska. Arbetsförmedlingen tror att arbetslösheten år 2010 kan bli lika horribelt stor som i slutet av 1990-talet. När Thomas Östros satt med i regeringen."
Med detta vill jag inte säga att vi inte har ett mycket allvarligt läge i ekonomin och på arbetsmarknaden. Det gäller inte minst också ute i världen. Men när det gäller den socialdemokratiska oppositionen vill jag hävda att det är mycket skrik och lite ull, som bonden sade när han klippte grisen.
(Applåder)