Fru talman! Jag vill också önska alla en god jul och ett gott nytt år.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2, 5 och 8.
Jag skulle också inledningsvis vilja ge några lovord till Socialdemokraterna som har tagit initiativet i den här frågan, ett initiativ som en ansvarsfull regering borde ha tagit i den här allvarliga situationen.
I stället har vi en regering som pratar om en superbudget. Ja, alla med någorlunda intellekt kvar förstår att den redan är passé, förbispelad, förbrukad. Men det blir väl så här när teoriboken inte längre ger några råd som stämmer överens med verkligheten. Vi har en majoritet som har gått vilse i ideologiska irrläror.
Under en lång tid har det pågått en debatt om betydelsen av att reglera den offentliga sektorns ekonomi och utrymme. EU, EMU och Sverige har alla sina regelverk för att den offentliga sektorn inte ska ta för stor andel av ekonomin. Men inte är det väl den offentliga sektorn som ställt till med finanskrisen? Nej, det är effekten av nyliberalismens framfart, och bolånekrisen är bara en effekt av nyliberalismen, när nyliberalismen har segrat och det har varit rådande att marknaden ska sköta sig själv, samhället och demokratin träda tillbaka. Och Alan Greenspan, profeternas profet bland alla nyliberaler, har kanske en hel del att fundera över och en hel del på sitt samvete i dagsläget.
Den finanskris vi nu har beror på en girighet som är inbyggd i systemet. Det är den som har gjort att hela världsekonomin nu har tarmvred, hjärnblödning och hjärtinfarkt på samma gång. Inkomstskillnaderna är gigantiska, och regering efter regering får sätta in extra insatser. Vi borde faktiskt i stället diskutera hur nyliberalismen har skadat hela samhällssystem, enskilda individer och seriösa företag, det vill säga orsakerna till att vi har tvingats lägga fram de här tilläggsbudgetarna i Sverige men också i många andra länder.
Anders Borg pratar i stället om ordning och reda i statsfinanserna och om det utmärkta utgångsläge Sverige har före andra länder. Och visst ska vi vara glada över det. Men att låta pengarna ligga i sina fack vore förödande för svensk ekonomi och för arbetslösheten. Det går inte längre att låtsas som att inga insatser är billigast eller att det inte skulle kosta något med passivitet. Sanningen är den att det är dyrare att göra för lite än för mycket i den situation som vi nu befinner oss i. Det är de allra flesta ekonomer dessutom överens om, från Lars Calmfors, Svenskt Näringsliv, Handels och TCO. Dyrt kommer det att bli i åratal framöver om vi får massarbetslöshet och stora nedskärningar i välfärden och om sunda företag tvingas gå omkull för att inga stimulanser för ökad efterfrågan sätts in. Det blir långt mycket dyrare än om vi skulle lägga någon miljard för mycket i något stimulanspaket.
Självklart handlar det också om vad pengarna används till. Generella sänkningar av arbetsgivaravgifter eller stora generella skattesänkningar leder helt fel. Det är indirekta åtgärder som är både dyra och ineffektiva. Men investeringar i välfärd, järnväg, bostäder eller energiomställning skapar både jobb och ökad efterfrågan direkt. Det är också vad Vänsterpartiet har föreslagit. Passivitet kostar samhällsekonomiskt och individuellt.
Som jag sade har Vänsterpartiet föreslagit en hel rad åtgärder. Vi hade alla de åtgärderna i den budget vi lade fram i höstas, men där hade vi också satsningar på vägunderhåll och en miljöteknikfond. Vi föreslog höjda garantipensioner, höjt underhållsstöd, bostadstillägg och höjda studiemedel. Vi vet att ekonomiskt eftersatta grupper behöver resursförstärkning i plånboken eftersom många av dem har en egen finanskris varje dag. Men vi vet också att människor som har det knapert ekonomiskt använder sina pengar till eftersatta behov, och då ökar efterfrågan i ekonomin eftersom vinterjackan köps in, håret klipps och kanske till och med tänderna kan lagas.
Vi föreslog också i höstas som enda parti höjda generella statsbidrag till kommuner och landsting, för signalerna var tydliga redan då. Men vi föreslog också en kraftig sänkning av a-kasseavgiften så att alla skulle ha råd att vara med. Vi föreslog en nivå på 60-70 kronor, och vi höjde golven och taken så att 80 procent skulle få ut 80 procent av sin tidigare lön. Om det hade vunnit gehör skulle en varslad Volvoarbetare, som nu kanske har blivit uppsagd, få ut 4 800 kronor mer i månaden.
Nu har vi lagt fram kompletterande förslag för att motverka effekterna av den kris som vi nu befinner oss i och som kommer att djupna. Arbetslösheten riskerar att bli 9 procent - 145 000 fler arbetslösa. 50 000 har varslats under hösten. Sveriges Kommuner och Landsting pratar om att 20 000 jobb i välfärden hotas av de försämrade ekonomiska villkoren. Två av tre kommuner beräknas varsla nästa år. Var tredje kommun beräknas ha underskott redan i år. Och redan innan de nya siffrorna kom hade hälften av landstingen planerat att lägga varsel.
Men Odell och Borg nekar Sveriges Kommuner och Landsting höjda statsbidrag eller extra stimulanser, trots att ordföranden, moderaten Anders Knape, vädjar till regeringen. Nej, Odell och Borg nekar och lägger pengarna i ordning och reda i bankfacket i stället. Men Borg kan tänka sig några eventuella skattesänkningar för dem som har turen att ha ett jobb. De arbetslösa, de sjuka och pensionärerna ska fortsatt straffas, enligt högerideologin.
Skattesänkningar som föreslås och som har genomförts - det är en 100-miljardersspärr vi har passerat - får betalas varje dag av en uppsagd Volvoarbetare, verkstadsindustriarbetare eller välfärdsarbetare i form av ökad ekonomisk otrygghet och i form av sänkt a-kassa. Det är den a-kassa som regeringen har misshandlat så kraftigt att redan i dag får var tredje arbetslös endast 5 500 kronor i månaden, och det innan alla varsel fallit ut. Maud Olofsson sade i tisdags: Ja, men de får väl skylla sig själva. Borg säger att det här är en rimlig nivå att leva på.
Thomas Östros sade att det var ett politiskt stort misslyckande. Så kan man se det. Men det är inte ett misslyckande, utan det är medveten politik av högerregeringen byggd på rå cynism, en människosyn som är helt förkastlig.
Jag vet att vi alla i oppositionen är helt överens om att denna extraordinära situation kräver extra stort ansvarstagande och är oerhört besvikna på den regering som nu sitter. De verkar inte ens inse att det krävs insatser utöver det vanliga.
Tänk om alla de investeringar som kommunerna hade planerat fryser inne! Tänk om alla varsel som kommuner nu kanske tvingas lägga på grund av att statsbidragen inte höjs faller ut! Då förvärras den här lågkonjunkturen ännu mer.
Vänsterpartiet har föreslagit ett konjunkturellt investeringsstöd till kommuner och landsting för att de ska kunna göra investeringar som är planerade men inte kan genomföras på grund av en försämrad ekonomi, eller få del av om de tidigareläggs.
Vi avsätter 8 miljarder, och staten ska stå för 20 procent av medfinansieringen. Det kan användas för skolor, sjukhus, el, vatten, fjärrvärme, vägar eller bostäder, och det ska särskilt gynna miljö- och energieffektiviseringar och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
1 byggmiljard ger ungefär 1 000 arbetstillfällen. Det hade varit ett bra sätt att motverka byggarbetslösheten.
Vi föreslår också ett utökat ROT-avdrag på 3 miljarder kronor, men inte ett sådant ROT-avdrag som regeringen har föreslagit eftersom det faller ut på följande sätt: Om jag bor i ett radhus och är gift eller sambo och vi ska laga taket kan vi få 100 000 kronor i rabatt. Men om en granne som är ensamstående ska laga sitt tak då får hon bara 50 000 kronor i rabatt. Det är en ren diskriminering.
Förutom ökade statsbidrag till kommunerna och investeringsstöd vill vi att regeringen ska undersöka möjligheterna att via Riksgälden ordna en kreditfacilitet för kommunsektorn. Det skulle avlasta banksektorn och även möjliggöra för de kommuner som i dag nekas lån via bankerna att få sina behövliga krediter.
Vi föreslår en extra utbetalning nu i december månad av barnbidraget, och det skulle också omfatta studiebidraget till gymnasieungdomar och alla de familjer som i dag tvingas leva på socialbidrag. Det är ett förslag som skulle glädja många barn och barnfamiljer i juletider och vara mycket välbehövligt.
I finanskrisens spår har företagens möjligheter att få tillgång till kapital kraftigt försämrats. Det är ett allvarligt hot mot utvecklandet av nya idéer, bärkraftiga företag och nya jobb. I ett läge där kapitalmarknaden inte längre fungerar eller inte vill ta sitt ansvar måste staten gripa in. Staten har en viktig uppgift att fylla för att säkra långsiktig finansiering och teknikutveckling. Vi föreslår därför att en riskkapitalfond bildas genom en extra utdelning från Vattenfall på 5 miljarder kronor.
Vi föreslår också att bankernas ensidiga rätt att säga upp lån ska tas bort. I dag går staten in med skattemedel för att finansiera små och medelstora företag som har svårigheter att få lån. Men vi tillåter fortfarande att bankerna ensidigt säger upp lån för företag som sköter sig och inte har gjort något fel. Det är bara de ekonomiska förhållandena i omvärlden som har förändrats. Företagen får inte ens nyttja den checkkredit som de faktiskt har blivit beviljade tidigare. Det som vi gör med skattepengar motverkas av banksektorn.
Men vi, alltså staten, äger också en bank, nämligen SBAB. Om vi hade en regering som företrädde ett klokt bankägande skulle den låta SBAB pressa och sänka bolåneräntorna. Det har TCO föreslagit, och vi tycker att det är ett mycket bra förslag. Det skulle också sätta en press på övriga aktörer på bolånemarknaden. Men enligt en del bedömare försämras SBAB:s upplåningsvillkor av den osäkerhet som råder kring en eventuell utförsäljning. Denna osäkerhet skulle regeringen snabbt kunna sätta stopp för genom att avbryta försäljningsplanerna. Vi behöver ett ökat statligt bankägande eftersom ägande ger makt och möjligheter att vrida utvecklingen, och det behövs inte minst nu när utlåningen inte fungerar.
Jag måste erkänna att det faktiskt är lite småroligt att det har visat sig att vi i finansutskottet har en liten smygsocialist bland oss. Carl B Hamilton, Folkpartiet, har nu anslutit sig till Vänsterpartiets förslag om ett ökat statligt bankägande. Även han har kommit till insikt. Man skulle kunna säga: Sent ska syndaren vakna. Men välkommen i det röda laget, Carl. Det är härligt när smygsocialister framträder i ljuset.
För att förhindra varsel och uppsägningar bör staten erbjuda ekonomiskt stöd till fortbildning av anställda i branscher med tillfälligt sviktande orderingång, till exempel fordonsindustrin. Det har IF Metall föreslagit, och vi har det också med i vår motion. Det betyder att anställda under den tid som de inte behövs i produktionen i stället skulle beviljas studieledighet. När studierna sedan är genomgångna ska de kunna gå tillbaka till sina jobb. Företaget finansierar utbildningen, och staten står för ersättning till de studerande.
Vi vill också ha fler kvalificerade yrkesutbildningar och fler högskoleplatser. Vi anser också att om det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat ska man kunna erhålla aktivitetsstöd under ett år för högskolestudier.
Vi vill också understryka betydelsen av att tidigarelägga de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Regeringen borde omprioritera insatserna så att mer fokus läggs på tidiga åtgärder i stället för att låsa alla resurser till olika former av garantier och åtgärder för långtidsarbetslösa.
Många unga kommer också att bli arbetslösa, och många unga är redan arbetslösa. Det är deras visstidsanställningar som inte förlängs, och det syns inte i någon varselstatistik. De unga som löper allra störst risk att bli långvarigt arbetslösa och som har särskilt svårt att hitta ett jobb är de som inte har klarat gymnasiet. Det beräknas bli många fler ungdomar. Det kommer att vara ungefär 120 000 till inom tre år som inte kommer att ha fullständiga gymnasiebetyg. Vänsterpartiet föreslår därför en särskild utbildningssatsning för långtidsarbetslösa unga som saknar gymnasieutbildning - ett kunskapslyft för unga.
Vi vill även betona den ökade betydelsen av tidiga insatser när det gäller unga arbetslösa. Arbetsförmedlingen vill inte vänta fem sex månader, som de tvingas till i dag, med att erbjuda insatser för arbetslösa ungdomar. Man vill kunna erbjuda praktik eller utbildning inom 14 dagar, vilket vi också föreslår.
Fru talman! Vi närmar oss jul, och alla har önskelistor. Jag har tre saker på min önskelista:
Låt oss hoppas att nyliberalismen är begravd och att den eran nu är över.
Låt oss hoppas att fler smygsocialister kliver fram i ljuset.
Låt oss hoppas på ett paket som kanske kommer lite längre fram. Men jag ska vara snäll så länge så kanske det går i uppfyllelse.
Jag ska i alla fall göra allt vad jag kan - vi är nog många i denna kammare och utanför den som svettas varje dag under den borgerliga regeringens tyranni - för att vi ska byta både regering och politik 2010.
(Applåder)