Herr talman! Carl B Hamilton var överraskad över att statsfinanserna var så känsliga för konjunkturerna. Vi har ju valt här i Sverige att lösa våra gemensamma problem tillsammans, Carl B Hamilton, och därför har vi också en stor offentlig sektor. Det betyder att vi delar både risker och tillgångar utifrån de behov som finns i väldigt stor utsträckning.
Det andra alternativet är att man låter den enskilda plånboken ta bördan och risken i stället. Då blir det väldigt orättvist, och det är väl det som har hänt nu under er regeringstid. Socialförsäkringssystemen har blivit kraftigt försämrade. Det gäller bland annat sjukförsäkringen och a-kassan. Tidigare har Folkpartiet varit en fanbärare i försvaret av socialförsäkringarna. Nu har ni lämnat den linjen, och i stället överlåter ni till arbetslösa att själva ta en mycket större börda vid arbetslöshet i stället för att vi delar den tillsammans. Samma sak gäller de sjuka. Många gånger är det dessutom kvinnor som är sjuka. De har slitit ut sig i den offentliga sektorn på grund av att den har varit för dåligt finansierad så att organisationen har blivit väldigt mager.
Hur känns det, Carl B Hamilton, att bedriva en sådan politik? Ni gick ju till val på att ni skulle stärka sjukförsäkringen när ekonomin tillät det, när sjukförsäkringen skulle gå med överskott. Sedan hoppade ni över att den redan gick med överskott 2006. Det är faktiskt så att sjukförsäkringen har gått med överskott med 11 miljarder 2007, 8 miljarder 2008 och beräknas gå med 10 miljarder i överskott nästa år. När tänker ni reparera och förbättra sjukförsäkringen så att inte den enskilda, sjuka människan själv ska behöva bära omkring på den stora bördan?