Fru talman! När Stefan Attefall fick möjlighet att ta över ordförandeskapet i finansutskottet hade vi en stark offentlig ekonomi, en stark bnp-utveckling och en stark jobbtillväxt. Och du, tillsammans med dina kolleger, kunde inte avstå från att börja sätta sprätt på överskotten genom mycket stora skattesänkningar, på bekostnad av att ekonomin överhettades i högkonjunkturen och att ni bidrog till att rasera väldigt viktiga försäkringssystem.
Hade vi suttit vid makten hade vi i dag haft en arbetslöshetsförsäkring som hade fungerat för de människor som nu kastas ut i arbetslöshet. Vi hade inte haft en sjukförsäkring som nu utförsäkrar tiotusentals människor och för vilka socialbidrag återstår som alternativ. Då hade vi inte haft en situation där kommunerna vädjar om att få hjälp med de kostnader för ökade socialbidrag som Kristdemokraterna har ställt till med. Socialbidragslinjen blev det, inte arbetslinjen.
Jag frågar Stefan Attefall: Ångrar du att du med aktiva beslut i riksdagen har drivit 500 000 människor ut ur arbetslöshetsförsäkringen? Jag förstår att finansministern börjar få ågren över detta. Hur är det med Kristdemokraterna?
Bären varandras bördor kanske skulle kunna vara någonting att fundera över under julhelgen när man agerar i tron att Sverige är en evig högkonjunktur: Här kan vi sätta sprätt på överskotten och använda dem till skattesänkningar för dem som har det bäst och slå sönder försäkringarna, för de kommer inte att behövas.
Nu behövs de! Är du beredd att återställa villkoren så att vi får tillbaka människor in i en arbetslöshetsförsäkring? Är det rimligt att det är socialbidrag som väntar dessa människor? Och är du beredd att kompensera kommunerna för de ökade kostnader det innebär med de beslut som du och övriga allianspartier har fattat om förstörd arbetslöshetsförsäkring och en mycket stor utförsäkring av människor från sjukförsäkringen rakt ut i recessionens Sverige?
(Applåder)