Herr talman! Jag nöjer mig inte med pedagogisk verksamhet tre timmar om dagen. Det är en alldeles för låg målsättning. Det går att läsa läroplanen för förskolan och notera vilka mål man har att arbeta mot.
Om man tycker att den är otydlig kan man inte komma till någon annan slutsats än att läroplanen borde förändras, bli tydligare och tala om vilka mål som ska uppnås. Det ska kanske till och med stå vilka mål som ska uppnås för varje barn när de är tre, fyra eller fem år. Det får vara föremål för en helt annan diskussion.
När det gäller att inte öronmärka pengar och ha förtroende för kommunerna har jag också stort förtroende för våra kommunpolitiker. Men jag vet också hur det ser ut i många kommuner. Man sitter och funderar på: Vad är det vi ska använda pengarna till?
Jag tror inte att det handlar om, Margareta Pålsson, att pengarna ska gå till barnomsorgslokalerna, en förskollärare eller om ytterligare bespisningspersonal på förskolan. I kampen om pengar från stat till kommun finns också det nya äldreboendet. Där finns behov av att fräscha upp idrottslokalen och ishallen. Där finns behov av att bygga en ny fritidsgård, eller vad det nu kan vara.
Vi måste försäkra oss om att pengarna verkligen kommer till förskolan. Om vi inte öronmärker pengarna kommer lite pengar att gå dit. Men det kommer också att gå till väldigt mycket annat. Den som värnar förskolan och vill att det ska ske en riktigt rejäl personalförstärkning måste naturligtvis stödja ett förslag som handlar om riktade pengar där personalen i förskolan är helt säker på var pengarna går.
När det sedan handlar om skattenivån är det ett litet uttalande. Det handlar om en tidigare budgetmotion. Ska man ned till europeisk nivå är det 250 miljarder kronor. Det är en diskussion vi kan återkomma till i många olika sammanhang. Det påverkar förutsättningarna för välfärden.