Herr talman! Det är riktigt att det kommer en folkbildningsproposition i mars. Det känns väl inte riktigt rätt att nu, när vi diskuterar detta betänkande, ägna oss åt den.
Jag hörde Birgitta Selléns hela anförande, om än i kaféet. Jag försökte få i mig lite energi.
Ingen ska inbilla mig att de som går i förskolan, som har ett intresse av att läsa och räkna, av att lära, får till svar att nej, du går i förskolan, du får vänta tills du går i skolan. Jag tror inte att det är så det förhåller sig, och jag tror att den risken kommer att minska ytterligare med den nya lärarutbildningen där man har en ännu bredare kompetens bland dem som arbetar i förskolan.
Att å andra sidan säga till den som i dag är 50 år och vill komplettera i en vuxenutbildning att det inte går eftersom vi satsar på förskolan är inte rimligt. Min poäng är alltså att man inte kan spara pengar på vuxenutbildningen och i stället satsa tidigt i skolsystemet och tro att man därmed löst problemet. Man måste jobba på båda fronter.
Jag menar att alliansen begår ett stort misstag när de skär ned på dem som behöver en andra chans, på dem som står längst från utbildningssystemet. Det är precis det man gör när var tredje plats försvinner, när rekryteringsbidrag, korttidsstöd, uppsökande verksamhet försvinner. Det är ett stort problem, och det skapar ett uppdelat samhälle och en sorteringsskola som jag inte vill vara med om.