Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande UbU1 och avslag på motionerna.
Jag ska beröra ett antal frågor som behandlas inom avsnittet Barnomsorg, skola och vuxenutbildning. Läsåret 2004/05 gick totalt 347 713 elever i gymnasieskolan, vilket är en ökning från läsåret innan med 4 %. Elevantalet kommer att fortsätta att öka under de närmaste åren på grund av större elevkullar.
Denna problematik brottas många kommuner med i dag. Att antalet barn i grundskolan minskar och antalet elever i gymnasieskolan ökar kräver en hel del förändringar vad gäller eventuell omfördelning av resurserna från grundskolan till gymnasieskolan, översyn av gymnasieorganisationen och möjligheter att få behöriga lärare till gymnasieskolan.
Jag vet att många kommuner har arbetat långsiktigt utifrån organisationsöversyn och sett till att också vidareutbilda sin personal. Men det ser inte likadant ut i alla kommuner. Vi har vid ett antal tillfällen, även i dag, diskuterat i denna kammare utifrån vår oro över att det antal elever som inte är behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan ökar. Nu kan vi i alla fall konstatera att antalet elever på de individuella programmen i gymnasieskolan har varit konstant de senaste åren. Det innebär på inget sätt att vi är nöjda. Målet måste självklart vara att andelen som går på ett nationellt program ska öka avsevärt och att de elever som går in i ett individuellt program efter ett år återfinns i ett nationellt program.
De senaste åren har andelen elever som på hösten i årskurs 1 gick på ett individuellt program och senare återfanns på ett annat program varit 30 %. Det är alldeles för lågt. Att radikalt förändra möjligheterna för elever som inte är behöriga till ett nationellt program är en stor utmaning för den enskilde men inte minst för kommunerna. Det gäller att skapa de rätta förutsättningarna för de här eleverna och att de ska få en reell chans. Regeringen har oroats av dessa elever och har därför beslutat att den 1 juli 2006 fördela 225 miljoner kronor till kommunerna för att underlätta att också kunna ge de här eleverna möjlighet att bedriva studier på heltid.
Den 1 januari 2007 höjs kommunernas anslag med 450 miljoner på årsbasis. Min förhoppning är att det blir en bättre insats från grundskolan, som har tillförts personalförstärkningsresurser. Även förskolan har tillförts resurser. En resursförstärkning tillförs också gymnasieskolan. Min förhoppning är att det ska göra skillnad så att vi snart kan se en positiv utveckling vad gäller elevernas framgång i studierna. Men om en förändring ska ske räcker det inte med resursförstärkningar. Det måste till ett varierat upplägg vad gäller utbildningarna som också måste utgå från varje enskild elev. Utskottet understryker i betänkandet att det är angeläget att kommunerna så långt som möjligt erbjuder elever programinriktade individuella program, det så kallade Priv.
Staten har en målsättning om att 50 % av en årskull ska gå till högskolan. Det är en bra målsättning. När det gäller kvinnorna har vi nått målet med råge. Vår stora utmaning nu är att skapa ett brett utbud av eftergymnasiala yrkesutbildningar som ett alternativ till högskoleutbildningar. Det är av yttersta vikt att det finns ett brett utbud av eftergymnasiala yrkesutbildningar att välja mellan för att dessa ungdomar ska kunna höja sin kompetens då behovet av kvalificerad yrkeskompetens är stort och kommer att öka.
Kvalificerad yrkesutbildning, KY, är en mycket lyckosam satsning. KY består, i november 2005, av 600 olika utbildningar, 16 500 platser per år. Den omfattar 22 000 studenter. Statsbidraget är 1 miljard kronor. I princip är alla branscher representerade, och nästan alla län har kvalificerad yrkesutbildning. Genomsnittsåldern för en KY-student är 28 år. Majoriteten har inte studerat på högskola, och det är lika många män som kvinnor som studerar. Efter avslutad utbildning har 70 % anställning eller eget företag. 8 % går vidare till högskolestudier. De senaste fem åren har i genomsnitt åtta av tio fått jobb efter utbildningen. Det är angeläget att man utvecklar kvalitetssäkring av KY då det är garantin för att både de studerande och arbetslivet ska efterfråga utbildningarna.
Ett mycket positivt inslag när det gäller KY är att en tredjedel av utbildningen är lärande i arbete, LIA. Ett krav för att man ska komma ifråga när man söker en kvalificerad yrkesutbildning är att det finns en fungerande ledningsgrupp med en majoritet av arbetslivets företrädare. KY-styrelsen har speciellt poängterat att det ska vara en aktiv ledningsgrupp, inte bara namn på ett papper. Denna nära koppling till arbetslivet är en av orsakerna till att utbildningen har rönt sådant intresse och lett till att många fått arbete efter avslutad utbildning och också till att man har nått bra kvalitet. Min förhoppning är att vi ska kunna utveckla de eftergymnasiala utbildningarna, öka utbudet och därmed också kunnat möta arbetslivets och de studerandes krav.