Herr talman! Jag tänker inte debattera skolan. Det tror jag att Birgitta Sellén förstår. Det överlåter jag åt Ibrahim Baylan om en liten stund.
Vi måste kunna jobba på flera fronter samtidigt. Vi kan ju inte ta bort 3 miljarder kronor och försämra möjligheterna för dem som i dag saknar gymnasieutbildning. 800 000 svenskar i olika åldrar saknar fortfarande en treårig gymnasieutbildning. 12 % av dem som går i komvux kommer direkt från gymnasieskolan. En del gör det för att de kanske behöver komplettera med ett behörighetsgivande ämne. Man valde kanske ett program där det ämnet inte ingick. Den gruppen minskar, vilket är bra. Jag tycker att vuxenutbildning framför allt är till för dem som behöver och har rätt att få en andra chans, nämligen vuxna som är äldre än de som är 19-20 år och kommer direkt från gymnasiet.
Vad är det för flexibilitet som erbjuds och för vem - om vi nu ska diskutera vuxenutbildningen - ifall man tar bort var tredje plats, tar bort rekryteringsbidrag och korttidsstöd, tar bort resurser för uppsökande verksamhet, tar bort den högre bidragsdelen? Jag är medveten om att en del av förslagen är Moderaternas, några är Folkpartiets och några Centerpartiets, men man kan ana ett tydligt mönster.
Åtgärderna drabbar inte dem som klarat sig bäst i skolan, som tidigare fått mest av utbildningssystemet. De drabbar just de grupper som haft det allra svårast. Att då skära ned möjligheterna och säga att de inte får plats med hänvisning till att vi i stället satsar tidigare i grundskolan - vilket är jättebra och vi gör det också - duger inte som förklaring för alla dem som redan passerat skolsystemet, kanske med en tvåårig gymnasieutbildning, eller som bara gick nio år för 20 eller 30 år sedan och i dag behöver lära om och lära nytt.
Var finns flexibiliteten i vuxenutbildningen hos den borgerliga alliansen och hos Centerpartiet?